På Clartébloggen, som är socialistiskt och partipolitiskt obunden, publiceras inlägg som debatterar och informerar. Författarna behöver inte tillhöra förbundet och innehållet ger inte uttryck för förbundets ståndpunkter.
Varje författare svarar för sina åsikter. Alla inlägg delas normalt på de sociala media där Clarté är aktivt.
Dylan aldrig en progressiv sångare? Hans Isaksson har inte uppfattat honom så. Tja då undrar jag hur det står till med uppfattningsförmågan? Tillåt mig att nämna några sånger. Sedan kan var och en googla texter och framföranden och döma själva. Några axplock bland de mer kända: Masters of War (skrevs under Vietnamkriget), With God on our side, When the ship comes in (D:s version av Sjörövar-Jennys visa, från Tolvshillingsoperan av Brecht/Weil). Fast bättre ändå i mitt tycke är några av de mindre kända. Som: Lonesome death of Hattie Carroll (biblisk vrede över ett korrupt rättväsende), The death of Emmett Till (rasmord i södern),
24 november 2016 Benny AnderssonNär, efter ständiga akademisekreteraren Sara Danius’ tre-sekunderspaus, orden ”Bob Dylan” yttrades den 13/1 2016 klack det till: Det var som Fan, de vågade i alla fall! Hee-Haa! Nominerad 1997 av ett gäng kanadensiska litteraturprofessorer till det stora litteraturpriset – vilket inte många då tog på allvar – hamnade Robert Allen Zimmerman i Akademiens långa rad av de där nominerade som nog aldrig skulle komma i närheten av en seriös diskussion om priset. Så gick snacket då.
14 november 2016 Hans M GabrielsonDet finns en rad myter om folk som sysslar med mångkulturfrågor. Myter som leder till skendebatter; där det argumenteras i upprörda ordalag mot karikatyrer istället för att föra fram rationella argument. Jag tycker det är dags att avliva några av dessa myter. Jag har träffat många som kallar sig ‘feminister’, men aldrig någon som säger sig vara anhängare av ‘identitetspolitik’. ‘Identitetspolitik’ är ett skällsord och inte ett verkligt analytiskt begrepp. Det är ett uttryck som inbjuder till karikatyrer och inte analys; därför att det saknar förankring i verkligheten.
9 november 2016 Olof RydströmBritta Ring( se här och och här ) och Jan-Peter Stråhle( senaste not ) frågar sig om inte faran för ett storkrig kan vara akut, trots de uppenbara skäl som idag tycks tala emot det. Ett sådant krig skulle ju kunna starta av en händelsekedja som de agerande har förlorat kontrollen över. Eller av en slump. Ingen kan säkert förutspå framtiden. Därför bör vi göra vad vi kan för att minska risken för ett sådant krig och för att Sverige ska bli indraget om det ändå inträffar.
7 november 2016 Benny AnderssonHistorien visar att krig kan startas för att häva ekonomiska svaghetstillstånd, skriver Anders Persson, och hänvisar till 1939. Men varken världsekonomin eller Tysklands ekonomi i slutet av 1930-talet var till närmelsvis lika strukturellt svaga och obalanserade, som världsekonomin och USAs ekonomi är idag. Det handlar inte bara om smärre olikheter, utan om skilda universum. I slutet av 1930-talet hade världens kreditsystem återhämtat sig, realekonomin i länder som USA och Sverige var på väg upp. I Tyskland hade statsskulden visserligen ökat som en följd av rustningarna. Men det rörde sig om en hanterbar ökning som i stort sett kunde finansieras utan större problem genom att låna på hemmaplan. (Jfr tex Bettelheim: L´economie allemande sous le nazisme. Maspero 1971. Finns också i tysk översättning.).
3 november 2016 Benny AnderssonEfter att offentligt och på den slutna Clartélistan under en längre tid ha debatterat Jan Myrdals, Stefan Lindgrens och andras närmande till högerpopulismen i dess olika skepnader, är det dags att åtminstone tillfälligt försöka summera. Det som varit genomgående är JMs och hans åsiktsfränders totala avsaknad av empiriska argument. Ett typiskt JM-inlägg börjar med en eller flera historiska analogier, vars relevans för inställningen till dagens högerpopulism aldrig klarläggs. Därefter följer ett antal allmänna påståenden, som emellertid bara undantagsvis stöds av sakargument, och så gott som aldrig av empiriska sådana. Istället förväntas vi alldeles för ofta nöja oss med fyndiga verbala formuleringar och nyord (”hönster, vängster”).
1 november 2016 Benny AnderssonJan Myrdal har invändningar mot min kritik av hans medverkan i tidningen Nya Tider. Han retar sig bland annat på inledningen till min artikel. Varför berättade jag om Lars Adelskogh, en stolle med antisemitiska böjelser? Det är politiskt taskspeleri, skriver Myrdal.i Försökte jag kleta brun färg på honom?
31 oktober 2016 Mikael NybergStefan Lindgren har synpunkter på min kritik av Jan Myrdals artikel i Nya Tider och hans egen medverkan i den lika bruna Fria Tider. Clartés lösa skott från höften är rubriken.[i] Lindgren skjuter skarpt.
31 oktober 2016 Mikael NybergDet är ingen tillfällighet att Jan Myrdal och Stefan Lindgren medarbetar i den bruna publikationen Nya Tider. Här lierar de sig med tvivelaktiga vänner som råkar tycka ”rätt” i den centrala frågan om USA-imperialismens framfart i länder som Mellanöstern. Var ”vännerna” befinner sig i övriga frågor framställs som ovidkommande. Men det stämmer inte riktigt. Det finns gemensamma uppfattningar också när det gäller invandringen, Sverigedemokraternas och andra rasistiska gruppers dominerande intressefråga, åsikter som sitter i generna på dessa högerextrema med rötter i nazismen.
31 oktober 2016 Britta RingNu har Clarté genom Mikael Nyberg, ansvarig utgivare för tidskriften Clarté och Clartéförbundet på styrelsens uppdrag genom professor Magnus Nilsson officiellt tagit ställning och uttalat sig om motsättningarna i synen på var den publicistiska huvudmotståndaren till den svenska arbetarklassen och dess allierade inom det svenska folket står att finna: Mikael Nyberg; Jan Myrdal hoppar ner bland de bruna och styrelsen genom professor Magnus Nilsson; Att dela säng med monster. Jag är inte imponerad över resonemangen, de är mest verbiage, ordsvall. Men tar dem på politiskt och intellektuellt allvar.
30 oktober 2016 Jan MyrdalHösten 1994 var jag redaktör för Kritiska EU-fakta, nejsidans tidning inför folkomröstningen om EU-medlemskapet. Vi fick in en artikel som handlade om EU och Bilderberggruppen. Jag hade själv rotat i ämnet och bedömde innehållet som sakligt korrekt. Vi ställde oss positiva till publicering. Författaren, Lars Adelskogh, var okänd för mig - det var före Googles och Wikipedias tid. Vi talades vid per telefon som hastigast och han lovade att skicka mig en synnerligen intressant och givande bok. Det var ett verk av David Icke, en av dessa ärkestollar som föreställer sig en världsomspännande sammansvärjning ledd av frimurare, judar och utomjordingar. Jag beslöt omgående att lyfta ut artikeln. Varför?
27 oktober 2016 Mikael NybergUttrycket ”politics makes strange bedfellows” betyder ungefär att det i det politiska livet ofta uppstår märkliga allianser. I kampen mot den tyska ockupationen av Danmark under andra världskriget kunde exempelvis konservativa nationalister och kommunister, som vanligtvis var motståndare, göra gemensam sak. Det var naturligtvis bra. Den nazityska ockupationen var den överlägset viktigaste politiska frågan i Danmark på den tiden, och därför var det i kampen mot den rätt att bortse från sådant som annars skiljde kommunister och konservativa åt. Men att det ibland är rätt att tona ned vissa politiska motsättningar innebär inte att man kan hoppa i säng med vem som helst.
25 oktober 2016 Magnus NilssonDet är ingen överdrift att Vivek Chibbers bok Postcolonial Theory and the Specter of Capital slog ner som en bomb, när den publicerades 2013. En muntlig debatt med historikern Partha Chatterjee (finns på You Tube) och en skriftlig med ikonen Gayatri Spivak (Chibbers svar finns på hans hemsida, Spivaks artikel kräver inloggning från institution eller på annat sätt) vittnar mest om Chatterjees och Spivaks totala brist på motargument. Jag har inte följt debatten sedan dess särskilt noga, så jag kan ha missat intressanta inlägg. Många har emellertid pekat på de positiva insatser och den betydande forskning som postkoloniala kritiker av förtryck och rasism har gjort. Men de har inget ifrågasatt och särskilt inte Chibber. Det frågan gäller är om postkoloniala forskare har lyckats visa att marxismen och vissa universella kategorier och begrepp inte går att tillämpa på koloniala och postkoloniala samhällen, på grund av de ”säregna” förhållanden som antas råda där.
7 oktober 2016 Benny AnderssonMarx 2016 äger rum lördagen den 15 och söndagen den 16 oktober på ABF-huset i Stockholm. Clarté, som är en av arrangörerna, har bjudit in två talare: Lucia Pradella och Vivek Chibber. Pradella är en italiensk filosof och samhällsforskare, som idag är verksam vid Kings College i London. Hon är medlem av redaktionen för Historical Materialism. Vivek Chibber är professor i sociologi vid New York University och har också varit verksam som en av redaktörerna för Socialist Register. Här presenterar Benny Andersson Lucia Pradella. Vivek Chibber presenterar sig själv i en intervju som finns att läsa här på hemsidan: Hur talar de Undre? (Clarté 4/2014). I en kortare kommentar skriver Benny Andersson om debatten som följt på utgivningen av Chibbers bok Postcolonial Theory and the Specter of Capital (2013).
6 oktober 2016 Benny AnderssonSom ny prenumerant på tidskriften Clarté får du fyra nummer per år för från 300 kr. Eller om du föredrar en E-prenumeration för 125 kr per år.
Vill du hjälpa till? Vill du bli medlem? Nätverken av kontakter över nätet har sina förtjänster, men för samhällsförändringar behövs också organisation.