På Clartébloggen, som är socialistiskt och partipolitiskt obunden, publiceras inlägg som debatterar och informerar. Författarna behöver inte tillhöra förbundet och innehållet ger inte uttryck för förbundets ståndpunkter.
Varje författare svarar för sina åsikter. Alla inlägg delas normalt på de sociala media där Clarté är aktivt.
Teodorescu på Göteborgsposten verkar uppfatta problemet för den borgerliga parlamentarismen idag. Hon skriver att ”Om det parlamentariska läget känns hopplöst nu är det inget mot vad det kan komma att bli om alltfler väljare upplever att makthavarna föraktar dem och vänder dem ryggen. (GP 23/9 2017 Ledarkrönika Teodorescu: Vad krävs för att de ska återvända?1)
26 september 2017 Fred TorssanderI år är det 100 år sedan den ryska revolutionen ägde rum, en händelse som skakade om hela världen och som fick djupgående återverkningar på 1900-talets historia. Den inledde en epok av omvälvningar som ryckte loss en stor av mänskligheten ur kapitalismens grepp: Östeuropa (efter 2:a världskriget), Kina, Nordkorea, Indokina och Kuba. Tyvärr ledde inte dessa revolutioner till den mänskliga frigörelse som de socialistiska pionjärerna hade hoppats på och kämpat för. Revolutionerna urartade och i slutet av det föregående århundradet hade Sovjetunionen brutit samman och kapitalismen återupprättats i många av de länderna.
24 augusti 2017 Martin FahlgrenNär vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra och stoppa fascismen. Kanske kommer vi fram till att vi som antifascistisk rörelse är de enda som kommer verka föratt stoppa extremhögern, inte minst som den nu intar topposition efter topposition inom Europas och USAs parlament. Vi upplever ett scenario som är att representanter från staten, kapitalet och våldsmonopolet i bästa fall underskattar fascismens anhängarantal, våldsamhetsgrad och utbredning. I övriga fall; att de sympatiserar med extremhögern, är en del av den, aktivt stödjer den. Uppför denna gigantiska uppförsbacke rör sig så den antifascistiska rörelsen, och vi talar knappt någonsin om smärta,rädsla, ensamhet och sorg. Vi talar så sällan om lidande att en kan fråga sig hur den ens kan komma sig?
22 juli 2017 Alexandra StarudUtvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i hela Latinamerika och med återverkningar på resten av världen. Förra veckan publicerade Marxistarkivet en artikel av Claudio Katz – Vänstern och Venezuela - som tog upp frågan närmare, med särskilt strålkastarljus på hur vänstern förhållit sig till utvecklingen.
20 juli 2017 Martin FahlgrenJuli 1917 var en orolig månad i det ryska riket. Folk demonstrerade på gator och torg, särskilt i huvudstaden Petrograd, det strejkades, landsbygden jäste, soldater övergav fronten. Den provisoriska regeringen under kadetpolitikern furst Gregorij Lvov var oförmögen att styra landet, dra Ryssland ur kriget och någon ny ordning efter kejsardömets sönderfall var inte på långt när i sikte. Oron förmärktes också i kejsarrikets provinser.
17 juli 2017 Anders BjörnssonAtt hålla fast vid kampen mot kapitalism och borgarklass, leder till framgång. Motsatsen leder till nederlag. Det visar inte bara Jeremy Corbyns framgång i det engelska valet nyligen, utan också exempel från historien. Mellan 1893 och 1897 drabbades USA av en ekonomisk kris som fick borgarklassen att gå till offensiv för att sänka arbetarnas löner. Följden blev att efterfrågan stagnerade och priserna på jordbruksprodukter föll. Kombinationen av sjunkande priser och de höga räntor som den förda hårdvalutapolitiken (guldmyntfoten) ledde till hotade att ruinera hundratusentals bönder. Populiströrelsen som organiserade dessa bönders växande motstånd fick ett kraftigt uppsving.
5 juli 2017 Benny AnderssonÄven om sittande premiärminister Theresa May och det konservativa Tories vann valet i Storbritannien den 8 juni är det ingen tvekan om att den verklige vinnaren är Jeremy Corbyn och vänstern inom Labour. Trots omfattande smutskampanjer i de flesta större medier och trots hård kritik från partiets högerkant och återkommande uppmaningar att avgå lyckades Corbyn vinna 40,3 procent av rösterna, vilket bara en procentenhet ifrån det resultat som gav Tony Blair en jordskredsseger 2001. Valframgången för Corbyn och Labour reser två intressanta frågor: Vad förklara det stora stödet och vad kommer hända härnäst?
30 juni 2017 Niklas ErikssonOch det hände sig, i landet Storbritannien, att Översteprästinnan gick ut till folket. Och hon sade: Se, jag bringar Eder budskap om en stor fröjd. Ty på den åttonde dagen av den sjätte månaden stundar ett allmänt val. Och folket knorrade och sade: Icke ytterligare ett! Och de vredgades mot Översteprästinnan och sade: Hörde vi Dig då icke svära, ända upp till sjufalt, att Du inte skulle kalla till snabbval?
25 juni 2017 Anthony LaneSöndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser och soldater från stadens många militärförläggningar. Mensjevikerna och socialistrevolutionärerna i Petrogradsovjetens ledning hade kallat ut massorna i en demonstration till stöd för sin politik, som hade återupprättande av ”ordningen” och samarbete med borgarklassen och den provisoriska regeringen som viktigaste beståndsdelar. Priset för detta samarbete, som på sista tiden hade börjat förvandlas till underordning, var att radikala krav på jordreform, fred och rätt till nationellt oberoende sköts till en obestämd framtid. Efter att februarirevolutionens glädjerus hade gått över i grå vardag, hade den politiken börjat möta en allt högljuddare opposition.
17 juni 2017 Benny AnderssonBengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all rätt verkar Bengt Håkansson frukta ett samhälle där klassklyftorna fortsätter att öka, där anställningstrygghet och strejkrätt urholkas, där den fackliga organiseringsgraden minskar och där en betydande del av arbetarklassen tvingas dra sig fram på svartjobb till mycket låga löner. Vad ska vi göra åt det? I sitt svar på dessa frågor hamnar Bengt Håkansson väldigt fel, på grund av misstag och oklarheter. Jag ska kort kommentera tre av de viktigaste.
7 juni 2017 Olle JosephsonHur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade välviljan ska leda till ett bättre samhälle? Jag menar att marxismen faktiskt tillhandahåller en teori för politiskt ställningstagande. Socialister har alltid hävdat att kapitalismen inte är historiens slutpunkt utan att den kommer att avlösas av ett annat samhällssystem, av socialismen. Alternativet är barbari. Redan i Kommunistiska Manifestet häcklade Marx och Engels de utopiska socialister som trodde sig kunna bygga socialistiska samhällen genom att övertyga samhällets överklass om det önskvärda i sådana projekt. Istället pekade man ut arbetarna som samhällets progressiva drivkraft, ty arbetarklassen var den enda klass vars materiella intressen otvetydigt stod i överenstämmelse med den samhällsutveckling mot socialism som man såg framför sig.
5 juni 2017 Bengt HåkanssonKnut Lindelöf anser sig vara en socialist och bloggar om detta på Lindelöf.nu. Hans artiklar är fina och intressanta – och en del kan vara socialistiska. Några är tänkvärda och filosofiska. Dessutom stödjer han flyktingbarnens rätt att stanna. Socialism är för mig bland annat att man tar totalt avstånd från rasism, sekterism, fascism, nazism och högerpopulism. Så jag är mycket konfunderad över hans uppenbara dubbelmoral. På hans första sida har han en ’Läsvärt att läsa’ spalt. I denna har han extremhögerns tidningar ’Nya Tider’ och ’Nyheter I Dag’ som läsvärt. Mycket kan man säga om Nya Tider men den är absolut inte socialistisk och definitivt inte läsvärd. Min definition på Nya Tider är att den är invandrafientlig, arbetarklassfientlig och enormt sekteristisk. Sekteristisk menar jag att de utmålar muslimer och andra med en annan färg på huden som patrask, bidragstagande, kriminella, fuskare, etc.
1 juni 2017 Kerstin StigssonPå Clartés stämma nyligen valdes en ny styrelse som nu konstituerat sig och utsett Daniel Hedlund till förbundets ordförande. Här presenterar sig Daniel med egna ord: Född i Santiago de Chile och uppvuxen huvudsakligen i Västmanland. Jag är forskare på Stockholms universitet och har också en yrkesbakgrund som jurist. Jag är engagerad i Clartéförbundet för att det är en socialistisk organisation som bygger vidare på en marxistisk och revolutionär tradition.
22 maj 2017 ClartéredaktionenNationalism. Det är ett ord som några ur vänstern har tagit till sig. Det är inte något fel i att vara vänsternationalist – om det nu inte går över styr och människor börjar hyllar högerns nationalsocialism. Vänstern har alltid stött folk som har varit förtryckta och vill ha ett eget land. Som det palestinska folket. Eller kurderna. Eller irländarna. Därmed är det inte sagt att vi stöder den väpnade kampen mot fienden. Som PLO, PKK och IRA. Även om vissa vänstermänniskor gör det. Att stödja den väpnade kampen är kontroversiellt. I några fall kan det vara det nödvändigt att ta upp vapen. Det är när människor måste försvara sig mot en beväpnad mobb och där polisen och regering inte gör ett skvatt att skydda minoriteten – utan i själva verket samarbetar med mobben eller med det land som ockuperar landet. Men det är en helt annan fråga och debatt.
18 maj 2017 Kerstin StigssonEftersom andra omgången av presidentvalet i Frankrike närmar sig och enstaka debattörer med vänsterbakgrund blir stjärnögda vid blotta omnämnandet av Marine Le Pen – hon försvarar nationen, hon ställer de folkliga ekonomiska kraven, etc – kan det vara på sin plats att granska Nationella Frontens ekonomiska politik. I majnumret av Le Monde diplomatique finns en artikel som gör just detta (”Nationella Frontens ekonomiska dubbelspel” av Renaud Lambert). Att fascism och annan extremhöger låtsas ta över vissa av vänsterns dagskrav i syfte att öka sitt folkliga stöd är inget nytt i historien. Nazism tex, är ju som bekant en förkortning av nationell socialism. Enligt Lambert, började Nationella Fronten (NF) slå in på den taktiken omedelbart efter Berlinmurens fall, 1989. Tre år senare skrev den dåvarande frontfiguren i NF, Bruno Mégret: ”Morgondagens samhälle kommer att struktureras av andra krafter. Det kommer inte längre att vara marxismen mot kapitalismen, utan globalismen mot nationalismen.”
4 maj 2017 Benny AnderssonLoretta Napoleonis bok Kidnappningsindustrin handlar om kidnappning, människohandel och flyktingsmuggling kring Medelhavet, i Västasein och Nordafrika. Den presenteras här av Åke Kilander. En avsevärt förkortad version av denna recension har tidigare publicerats i Folket i Bild. Patriot Act antogs strax efter 9/11 2001 i Förenta staterna. Det blev därefter nästan omöjligt att tvätta vinster i amerikanska dollar världen över. De colombianska knarkkartellerna tvingades gå över till Euro och söka nya vägar till Europa. Maffian i Neapel, Ndranghetan, hjälpte till. Guinea-Bissau blev ett utmärkt omlastningsland och leveranserna fortsatte genom Sahel och Sahara till Europa i en välorganiserad trafik av många mindre grupper. En av grupperna kidnappade 32 européer i Mali och södra Algeriet 2003. De fick ut 5,5 miljoner Euro i lösensumma och kunde på egen hand finansiera en ny väpnad enhet av al-Qaida i islamiska Maghreb.
18 april 2017 Åke KilanderClarté delar sorgen och vreden över terrordådet i Stockholm den 7 april. Det är viktigt att polisen och andra myndigheter inom rättsstatens ramar gör stora insatser för att förhindra nya illdåd. Vi vill också framhålla att terrorismen har sin yttersta grund i vår tids imperialistiska krig. Så länge stormakter, i första hand USA, fortsätter att utöva sin våldsmakt kommer nya terrordåd att födas. Sverige deltar i dessa imperialistiska uppgörelser, inte minst genom att ansluta sig till olika Natoinledda aktioner. Det bästa sättet att på lång sikt bemöta terrorn är att bekämpa svenskt Natosamarbete och bekämpa all imperialism. Svenska Clartéförbundets styrelse{jcomments lock}
11 april 2017 Förbundsstyrelsen"Gjorde jag rätt?" Så lyder rubriken på ett webbinlägg av Jan Myrdal 17 februari 2017. Frågan är retorisk men inte desto mindre väsentlig. Det handlar om skriftställarens beslut att publicera sig i tidningen Nya Tider. Clarté styrelse besvarade i ett uttalande 25 oktober 2016 frågan nekande. Myrdal har också fått skarp kritik från andra håll. Han kallar det "en gläfsande kampanj". Clartés styrelse skrev i avslutningen av sitt uttalande: "Myrdal var länge medlem i Svenska Clartéförbundet. Han är det inte längre. Det är vi glada för." Formuleringen syftade på att Jan Myrdal sedan lång tid tillbaka inte är medlem av förbundet. Det var följaktligen inte en framträdande clartéist som publicerat sig hos de bruna. Styrelsen såg det som en tröst i bedrövelsen. Men meningarna lästes förstås inte så. Styrelsen tycktes ge besked om att den just uteslutit Jan Myrdal och gottade sig i det. Den borde ha avstått från sin slutkläm. Däremot var det riktigt att kritisera Jan Myrdal.
28 mars 2017 ClartéstämmanSom ny prenumerant på tidskriften Clarté får du fyra nummer per år för från 300 kr. Eller om du föredrar en E-prenumeration för 125 kr per år.
Vill du hjälpa till? Vill du bli medlem? Nätverken av kontakter över nätet har sina förtjänster, men för samhällsförändringar behövs också organisation.