Vänstern och arbetarklassen – allians eller fiendskap?

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade välviljan ska leda till ett bättre samhälle? Jag menar att marxismen faktiskt tillhandahåller en teori för politiskt ställningstagande. Socialister har alltid hävdat att kapitalismen inte är historiens slutpunkt utan att den kommer att avlösas av ett annat samhällssystem, av socialismen. Alternativet är barbari. Redan i Kommunistiska Manifestet häcklade Marx och Engels de utopiska socialister som trodde sig kunna bygga socialistiska samhällen genom att övertyga samhällets överklass om det önskvärda i sådana projekt. Istället pekade man ut arbetarna som samhällets progressiva drivkraft, ty arbetarklassen var den enda klass vars materiella intressen otvetydigt stod i överenstämmelse med den samhällsutveckling mot socialism som man såg framför sig.