Jag hade en gång en tennistränare som, om man fastnade i ett visst sätt att spela, sa att man måste “kliva ut ur städskrubben”. Så länge man står i mörkret i skrubben, menade hon, ser man inte den andra spelaren, linjerna på banan, bollens rörelse. Där i mörkret har man förlorat all överblick över spelet.
Den till Israel utvandrade svensken och ”vänsteraktivisten” Tobias Gisle har tagit ett par bestämda steg in i städskrubben. I en famlande text i DN får han presentera den verklighetsfrånvända israeliska självbilden som om den vore värd att ta på allvar.
Man har sannerligen hört det förut. Israelerna vill ha fred, palestinierna vill det inte. Israel är en demokrati, Palestina är inget mer än proxyarmé för Iran. Det är en mental gymnastik som skulle få Simone Biles att dra efter andan. Tobias Gisle tycker det är fel att kalla israeler “bosättarkolonisatörer” – samtidigt som 700 000 israeliska bosättarkolonisatörer i detta nu fortsätter sin etniska rensning av Västbanken.
Gisele höjer det sionistiska projektet till skyarna, ett projekt vars centrala idé är att människor som inte är från Israel har en oavvislig rätt att “återvända” till Israel. Samtidigt hånar Gisle tanken på att palestinier skulle ha denna rätt, vilket blir tydligt i en längre version av hans text, som publicerats av den israeliska tidningen the Times of Israel. Här beskrivs palestiniernas dröm om att återvända till de platser de fördrevs från 1948 som en “fantasi om att återvända till farfars gård”. Gisle verkar ha förstått att detta språkbruk inte flyger i Sverige och har sopat undan de mest flagranta hånfullheterna. Annat som städats bort? Exempelvis denna mening: “den i grunden antisemitiska idén att Israel är ‘den onda staten’, ‘förtryckaren’.”
Den i grunden antisemitiska idén att Israel är förtryckaren. Sug på den ni.
Är det värt att ens ägna tid åt besvara detta? Jo, men tyvärr är vi väl så illa tvungna, om självpåtagna talesmän för ”vänstern” får bre ut sig oemotsagda på detta sätt på Sveriges största kultursida.
Finns det verkligen ingenting som kommer rubba Israels hejarklack? Finns det ingen anständighetens gräns?
Det är som om ledande folkmordsexperter inte hävdar att Israel begår follkmord, som om den etniska rensning av Gaza inte pågår, som om krigsbrotten i två års tid inte har skett inför öppen ridå. Som om vi inte alla har sett, med egna ögon, hur femton ambulansförare mejades ner med blinkande blåljus och reflexvästar på sig, bara för att sedan slängas i en massgrav av israeliska 20-åringar.
Gisle och hans gelikar är tysta. På sin höjd kan han kalla dessa brott för ett “förskräckligt krig”. Det är symptomatiskt. De som försvarar Israel är oförmögna att hantera den moraliska avgrund som deras älskade land vandrat ner i. Gisle står helst kvar i skrubben.
Och därmed förstår han heller ingenting. För det är ju så: Om man sväljer den israeliska självbilden med hull och hår blir ingenting begripligt. Hur kan ett land som vill så väl, gång på gång göra så fel? Man hör Golda Meirs ord eka: Varför tvingar ni oss att döda era barn? Det går bara inte ihop. “Hur vi ska ta oss ur detta utan ännu mer krig och blodspillan” frågar sig Gisle, men har gjort det omöjligt för sig själv att faktiskt se de svar som finns.
Om han gjorde allvar av sin ansats kunde han börja med denna fråga: Om en svensk jude har rätt att “återvända” till Israel, varför gäller denna rätt inte en palestinier som fördrevs 1948?
Detta är inte hårklyverier, utan pudelns kärna. För om Gisle tittade där, just där, skulle han börja se ett mönster. Han skulle se att det som nu sker i Gaza inte är en anomali, utan ett genomförande av idéer som tongivande sionister som Zeev Jabotinsky alltid har haft. Att sionister på 30 och 40-tal använde ordet “transfer” som en eufemism för att få bort “araber” från Israel, samma ord som idag används av Netanyahu för att motivera etnisk rensning av Gaza. Gisle kommer att se en tydligt utstakad sionistisk politik som alltid har haft som yttersta mål att upprätta ett Stor-Israel mellan floden och havet, utan palestinier.
Detta är inga ytterligheter i Israel – det är majoritetsideologi med brett folkligt stöd. Det är Likuds politik, partiet som i fyrtio år har varit statsbärande.
Om Gisle gläntar på dörren kommer han att se Deir Yasin och Tantoura, han kommer att se militärlagar och apartheid, han kommer att se 7000 döda civila palestinier sedan 2008 och 300 civila israeler , han kommer att se israeliska krypskyttar avrätta människor för att de “manade på” fredliga demonstrationer 2018.
Och om Tobias Gisle kliver hela vägen ut ur städskrubben så kommer han se något i Gaza som lär ge honom kalla kårar, något som resten av världen redan ser, något som klär av hans floskler om Israel och visar upp dem för vad de faktiskt är: det språk som tillåter mördandet att fortgå.
Artikel publicerad 29 augusti, 2025.