Marxistisk teori har historiskt sett engagerat sig i att analysera det dialektiska förhållandet mellan teknologi och sociala strukturer. Vår kritiska analys i Sverige har enligt min mening varit underutvecklad, framför allt när det gäller den senaste utvecklingen inom artificiell intelligens (AI). Den här texten har som syfte att försöka påvisa detta kunskapsgap genom att påbörja en diskussion om den teoretiska ramen för förståelse av teknikutvecklingen generellt och AI specifikt inom vår tids industriella kapitalism.
För att placera AI i en systemkritisk kontext är det viktigt att inse att de primära drivkrafterna och konsekvenserna av AI inte ligger inom den akademiska diskursen eller inom kulturskapande, utan i produktionsförhållandenas fortsatta utveckling. Det finns två centrala element i Marx kritik av den politiska (national)ekonomin som enligt min mening är lika relevanta idag som någonsin under kapitalismens utveckling. Det ena är kapitalets möjlighet att utvinna mervärde och det andra dess verktyg i form av ett utvecklat maskinsystem. De formar både utvecklingen och användningen av den så kallade digitala transformationen där AI blivit ett av de mer omskrivna i nutid. Skärningspunkten mellan kapitalackumulation och teknologisk innovation fortsätter att påverka sociala relationer, arbetsprocesser och maktförhållanden i den moderna ekonomin. Produktivkrafterna utvecklas – som vi ska se att Marx uttryckte det.
De båda MIT-anknutna forskarna Erik Brynjolfsson och Andrew McAfee (1) hävdar att AI sticker ut bland samtida teknologier som den mest omvälvande och drar paralleller till historiska tekniker för allmänt bruk som påverkade hela samhällsutvecklingen, som elektricitet och förbränningsmotorn. AI:s mångsidighet gör det möjligt att tillämpa den inom en mängd olika sektorer, med potential att revolutionera industrier och samhällsfunktioner tack vare dess nästan gränslösa anpassningsförmåga.
Även om AI ännu inte lett till en omfattande ersättning av mänskligt arbete, används den alltmer för att utföra avancerad dataanalys och prediktiva modeller, särskilt i miljöer där stora mängder data genereras. Detta har betydande konsekvenser för arbetsmarknader och kapitalets organisationsstrukturer, eftersom AI-driven automatisering (automation) kan öka produktiviteten men också förstöra traditionella arbetsmönster. Detta är något som den traditionella ekonomiska och politiska eliten i Europa snabbt har tagit till sig för att definiera vad de ser som framtidens (västerländska) samhälle. En diskussion som jag inte sett inom vänstern i Sverige.(2)
Behovet av att hantera utmaningar relaterade till automation har förstärkts av COVID-19 epidemin och medicinsk forskning, blockeringen av Suezkanalen och stoppade globala logistikflöden samt inte minst det pågående kriget i Ukraina och folkmordet i Gaza där AI används intensivt för att öka dödligheten med militära operationer.
När de globala kapitalistiska ekonomierna fortsätter att utvecklas kommer de oundvikligen att ställas inför frågan om hur samhällets behov ska hanteras då maskiner kan utföra en stor del av det arbete som behövs. Allt det här understryker den bestående relevansen av Marx analyser från slutet av 1800-talet, då han lyfte fram maskinsystemets centrala roll – till och med före den egentliga industrialiseringen – i att forma ekonomiska och sociala relationer.
Maskinen och marxister
Marx analys av kapitalismen framhäver dess unika förmåga att systematiskt generera och återinvestera mervärde, vilket skiljer den från tidigare produktionssätt. Enligt Marx är maskiner kapitalets främsta verktyg för att kontrollera arbetskraft och öka produktiviteten, båda avgörande för utvinning av mervärde. Marx klargör vidare hur kapitalet, drivet av konkurrens och klasskamp, oavbrutet strävar efter teknologisk innovation. Denna process innebär en systematiskt överföring av arbetarnas färdigheter och kunskaper till maskiner, vilket ligger till grund för pågående teknologiska revolutioner inom det kapitalistiska produktionssystemet.(3)
I modern terminologi kallas den process genom vilken kapitalets logik tar sig uttryck i digitalisering för automation. Kapitalets utveckling mot en alltmer maskinell form går parallellt med en ökande integrering av beräkningsbaserade teknologier som kontinuerligt kan bearbeta hur systemet får in information, så kallade återkopplingsmekanismer. Denna synergieffekt mellan kapitalets strävan efter automatisering och datorns förmåga att utnyttja dessa mekanismer understryker att kapitalisterna, genom konkurrensen om mervärdet, fortfarande är piskade att utveckla produktionssystemet.
En återkommande argumentation inom vissa delar av vänstern hävdar att tekniken ger de så kallade immateriella arbetarna ökad autonomi från kapitalet. Enligt detta perspektiv kan sådana arbetare till slut befria sig helt från kapitalistiska produktionsrelationer och möjligtvis övergå till ett nytt, själv-organiserat produktionssätt, utveckling av gratis Open Source mjukvara till exempel.
Däremot argumenterar andra marxister i analysen av arbetsprocesser inom AI-sektorn en avvikande verklighet. AI-industrin illustrerar den pågående fragmenteringen, urholkningen av yrkeskunskaper (eng. de-skilling) och automatiseringen av arbete – fenomen som är välkända inom marxistiska arbetsprocess studier.
Snarare än att främja ökad autonomi för arbetare, möjliggör spridningen av AI-drivna system att kapitalet alltmer kan verka oberoende av direkt mänskligt arbete. I detta sammanhang är det kapitalet, inte arbetet, som uppnår ökad autonomi, vilket understryker den bestående relevansen av Marx kritik av kapitalistiska produktionsrelationer.
Marx om teknik och samhälle
I det omdiskuterade förordet i ”Till kritiken av den politiska ekonomin” beskriver Marx själv hur i hans omfattande studier av det borgerliga samhället kommit fram till den ledtråd som därefter ligger till grund för hans arbete. Och här behövs ett längre citat då Marx är noga med formuleringarna som verkligen hänger ihop. Han formulerar ledtråden som följer:
”I sitt livs samhälleliga produktion träder människorna i bestämda, nödvändiga, av deras vilja oberoende förhållanden, produktionsförhållanden, som motsvarar en bestämd utvecklingsgrad av deras materiella produktivkrafter. Summan av dessa produktionsförhållanden bildar samhällets ekonomiska struktur, den reella bas, på vilken en juridisk och politisk överbyggnad reser sig och vilken motsvaras av bestämda former av det samhälleliga medvetandet. Det materiella livets produktionssätt är bestämmande för den sociala, politiska och andliga livsprocessen överhuvudtaget. Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande. På ett visst stadium av sin utveckling råkar samhällets materiella produktivkrafter i motsättning till de rådande produktionsförhållandena, eller, vad som bara är ett juridiskt uttryck för detta, med de egendomsförhållanden, inom vilka dessa produktivkrafter hittills rört sig. Från att ha varit utvecklingsformer för produktivkrafterna förvandlas dessa förhållanden till fjättrar för desamma. Då inträder en period av social revolution. Med förändrandet av den ekonomiska grundvalen genomgår hela den oerhörda överbyggnaden en mer eller mindre snabb omvälvning. Då man betraktar sådana omvälvningar måste man ständigt skilja mellan den materiella omvälvningen i de ekonomiska produktionsbetingelserna, vilken kan naturvetenskapligt exakt konstateras, och de juridiska, politiska, religiösa, konstnärliga eller filosofiska, kort sagt ideologiska former, i vilka människorna blir medvetna om denna konflikt och utkämpar den.” … ”En samhällsformation går aldrig under, innan alla produktivkrafter utvecklats för vilka den har tillräckligt spelrum, och nya, högre produktionsförhållanden uppträder aldrig, förrän deras materiella existensbetingelser mognat i det gamla samhällets eget sköte. Därför ställer sig mänskligheten alltid blott sådana uppgifter, som den kan lösa, ty närmare betraktat skall det ständigt visa sig, att själva uppgiften endast uppkommer, där de materiella betingelserna för dess lösande redan är förhanden eller åtminstone befinner sig i processen av sitt vardande.” … ”De borgerliga produktionsförhållandena är den samhälleliga produktionsprocessens sista antagonistiska form, antagonistisk inte i betydelsen av individuell antagonism utan en antagonism, som uppkommer ur individernas samhälleliga levnadsbetingelser, men de produktivkrafter, som utvecklas i det borgerliga samhällets sköte, skapar samtidigt de materiella betingelserna för lösandet av denna antagonism. Med denna samhällsformation slutar därför det mänskliga samhällets förhistoria.” (4)
De studier Marx hänvisar till har senare givits ut med det samlade namnet ”Grundrisse”.(5) Ett arbete som av den marxistiske geografen David Harvey blivit omnämnt som den typ av skrivande där Marx ”skriver helt för sig själv, med hjälp av de verktyg och idéer han har i huvudet, förberedd att släppa lös en ström av sitt eget medvetande, för att lägga fram möjligheter och potentiella samband som kan eller inte kan visa sig vara viktiga i hans mer genomtänkta studier. Det sistnämnda är den dominerande stilen i Grundrisse, och det är detta som gör den till en så spännande, frustrerande, fantasifull och ibland tråkig repetitiv text att arbeta med. Marx pratar, kort sagt, bara med sig själv.”(6)
Ledtråden till Marx tänkande som de är formulerade i ”Till kritiken av den politiska ekonomin” och grunden till dessa slutsatser från hans inre monolog i ”Grundrisse” löper sedan som en röd tråd genom allt arbete han sedan utvecklade. Marx hävdade att kapitalismen grundläggande skiljer sig från tidigare ekonomiska system genom sin systematiska generering och återinvestering av mervärde. Teknik och dess fysiska form som maskineri fungerar som kapitalets främsta verktyg för att kontrollera och intensifiera arbetskraftens produktivitet—källan till mervärde.
Han avslöjade hur kapitalets inre dynamik—driven av konkurrens och klasskonflikt—tvingar fram ständig teknisk innovation. Denna process bygger på att utvinna arbetares färdigheter och kunskap, för att sedan förvandla dem till maskiner. Idag kallar vi kapitalets växande beroende av maskiner automatisering— vilket utgör en logisk förlängning av Marx analys. Ju mer maskinellt kapitalet blir, desto viktigare blir datorns förmåga att ta emot, analysera och agera på information som ges om ett resultat – de två utvecklas i symbios.
Diskussionen om teknikens utveckling
Förespråkare för en teknologisk omvandling av produktivkrafterna, till exempel Hardt & Negri (7), Srnicek (8), Bastani (9), hävdar att den digitala utvecklingen ger immateriella arbetare allt större möjligheter att frigöra sig från kapitalets grepp. I deras argumentation innebär tekniken att arbetare kan skapa egna värden, samarbeta på nya sätt och till och med utmana det traditionella kapitalistiska produktionssättet. Målet blir alltså att alla lönearbetare steg för steg uppnår ökad självständighet, och att de till slut kan bryta sig loss helt från kapitalet och övergå till ett helt nytt, autonomt produktionssätt.
Det andra perspektivet om hur dagens digitala ”maskinsystem” har kidnappats av företagen från Silicon Valley som kontrollerar och styr Internet är till exempel Shoshana Zuboff (10), Paolo Virno (11), Evgeny Morozov (12). Yanis Vaorufakis (13) har till och med utvecklat en analys som går ut på att kapitalismen har förvandlats till ett nytt, mer utsugande ekonomiskt system han kallar ” Technofeudalism”.
Huruvida dessa olika visioner om det nya digitala samhället står i linje med Marx ledtråd om produktivkrafternas utveckling samt vad det betyder för strategi och taktik i kampen för ett post-kapitalistiskt samhälle, är en nödvändig och intressant diskussion som vi också behöver utveckla i Sverige.
Artificiell intelligens som den nya frälsningen
Utvecklingen av AI-arbete visar på en verklighet som är välbekant inom marxistiska studier av arbetsprocesser. AI-industrin exemplifierar hur arbetets processer fragmenteras, hur arbetsuppgifter avkvalificeras och hur automatiseringen leder till att arbetarna alltmer förlorar kontroll över sina egna arbetsvillkor. Det är mer troligt att teknikutvecklingen inom AI-industrin i själva verket visar på kapitalets växande autonomi från arbetskraften – snarare än tvärtom.
Med andra ord: det är kapitalet som blir alltmer oberoende av arbetarna, medan arbetarna får allt mindre inflytande över produktionsprocessen. Kapitalets våta dröm om den arbetarfria fabriken är inte långt borta och det skapar i sin tur stora problem med möjligheten att extrahera mervärde. Är teknikutvecklingen med AI det som enligt Marx ”skapar de materiella betingelserna” för kapitalismens undergång?
Artificiell intelligens kan, som ett arbetsdefinierat begrepp, beskrivas som den breda samlingen av beräkningsmetoder som syftar till att efterlikna, simulera eller modellera en eller flera aspekter av vad vi löst kan kalla för ”intelligens”. Dessa metoder är utformade för att övervinna praktiska hinder som begränsad tid, otillräcklig data och bristande beräkningsresurser. Vidare kan avancerade AI-system visa förmåga att överföra inlärd kunskap från ett område till ett annat—en egenskap som signalerar anpassningsbarhet och generalisering.
Som ett praktiskt och flexibelt tillvägagångssätt, där man försöker komma framåt genom att prova sig fram och använda tidigare erfarenheter för att bedöma intelligens, kan man säga att ju fler områden ett program kan fungera i, och ju mindre tid, data och resurser det kräver för att uppnå sina mål, desto mer ”intelligens” uppvisar det. Med andra ord: förmågan att flexibelt lösa problem över olika kontexter med minimal inmatning är en central indikator på ett AI-systems sofistikering och intelligens.
Vad är arbete?
Karl Marx’ analys av arbete och värde utgår från att alla mänskliga samhällen, oavsett form, bygger på arbete som en grundläggande nödvändighet. Arbete är det medel genom vilket människan omvandlar naturen och skapar de saker, bruksvärden, hon behöver för sitt liv. I ett kapitalistiskt samhälle tar arbetet emellertid en särskild form: det blir lönearbete, där arbetaren säljer sin arbetskraft till en kapitalist för en viss lön.
Som mycket annat i Marx analys av dialektiska motsättningar som är sammanflätade och dynamiska, där spänningen mellan de två polerna driver på förändring och utveckling, delar Marx upp arbetet i konkret och abstrakt arbete.
Kapitalet uppnår en sorts självkonsistens genom att reducera världens rika mångfald av levande konkret arbete till ett enda, abstrakt mått: värdet. På detta sätt förs olikartade ting och tjänster—var och en med sina unika egenskaper och användningsområden—ihop med varandra endast som varor, som bärare av värde. Det kapitalistiska systemet inför därmed en universell ekvivalens, där alla sociala och materiella verkligheter omvandlas till kvantifierbara, utbytbara enheter.
Automatisering och negationen av abstrakt arbete
Med kapitalismens utveckling och framväxande mekanisering och automation har det konkreta arbetet alltmer förvandlats från en aktiv roll i produktionen till att bli en passiv övervakare av automatiserade processer. Denna förändring innebär en ökad förenkling och abstraktion av arbetet, vilket är centralt för kapitalackumulationen. Införandet av AI, särskilt i kombination med mekaniserade system som robotar, har kraftigt accelererat denna trend.
AI-driven automatisering tar inte bara över rutinuppgifter, utan tillför också nya nivåer av komplexitet och flexibilitet till produktionen. Arbetarnas roll omdefinieras: de övervakar, underhåller och justerar AI-system snarare än att direkt skapa varor och tjänster. Detta innebär att arbetsuppgifterna blir mer generella och mindre knutna till specifika manuella färdigheter.
Denna utveckling är rotad i kapitalets behov av flexibel och lättomskolad arbetskraft, anpassad efter ackumulationens skiftande krav. Med AI minskar behovet av högspecialiserade arbetare, vilket ökar arbetskraftens utbytbarhet och ytterligare abstraherar arbetet. Mänskligt arbete värderas nu främst för sin förmåga att hantera och komplettera AI-processer. Stora språkmodeller som till exempel ChatGPT används redan för att skriva komplicerad källkod.
AI-integrationen förstärker arbetets abstraktion och omformar både arbetarnas roll och de sociala relationerna i produktionen. Detta speglar arbetslivets pågående omvandling i en tid där gränsen mellan människa och maskin blir alltmer otydlig.
Automationen hämmar
För Marx var utvecklingen av de materiella produktivkrafterna—teknologier och produktionsmetoder—den avgörande drivkraften bakom samhällsförändring. Den snabba utvecklingen av automation och AI idag bekräftar Marx’ syn på teknikens betydelse för ekonomins och samhällets utformning.
Det är inte enbart fallande profitkvot som destabiliserar kapitalismen, utan minskad lönsamhet leder till avbrott i kapitalackumulationen och utlöser kriser. Dessa kriser tvingar kapitalister att öka produktiviteten, ofta genom teknologiska språng, och driver på centraliseringen av kapital när företag slås samman i kampen för överlevnad.
Med dagens avancerade AI och automatisering blir den “hämmande” faktor Marx beskrev allt tydligare: när automatisering tränger undan levande arbete ur produktionen, förlorar kapitalet sitt utrymme för vidare teknisk utveckling. Automatiseringen minskar eller eliminerar det levande arbete som krävs för att skapa mervärde—kapitalets livsnerv. Utan närvaro av nödvändigt arbete i produktionen försvinner möjligheten att utvinna överskottsarbete, vilket undergräver kapitalets grundläggande funktion.
I en AI-driven automationsvärld blir denna problematik ännu mer påtaglig. När AI-system tar över även komplexa och kreativa arbetsuppgifter minskar människans roll i produktionen ytterligare. I det yttersta fallet, med fullständig automatisering och frånvaro av levande arbete, skulle kapitalet upphöra att fungera som kapital, eftersom ingen mervärdesproduktion längre är möjlig. Detta utgör ett allvarligt hot mot kapitalismens fortlevnad i en tid av intelligent automatisering. Eller för att påminna om Marx förord tidigare ”… men de produktivkrafter, som utvecklas i det borgerliga samhällets sköte, skapar samtidigt de materiella betingelserna för lösandet av denna antagonism.”
Finansialisering, fiktivt kapital och produktionskapitalet
Teknologisk utveckling och automatisering har förändrat arbetets roll och kapitalets självrealisering. Marx framhöll att produktivkrafternas utveckling driver kapitalismen, men varnade också för att automatisering till slut kan underminera systemet genom att eliminera behovet av levande arbete och därmed källan till mervärde. Dagens ökande användning av AI och automatisering bekräftar denna utveckling, då mänskligt arbete blir allt mindre centralt i produktionen.
Samtidigt har finansmarknaden och fiktivt kapital – finansiella tillgångar vars värde bygger på framtida förväntningar snarare än faktisk produktion – fått en allt större betydelse. Företagsvärderingar styrs nu mer av spekulation än av produktiva investeringar.
Begreppet ”kannibalisering av produktionen” beskriver hur finansmarknaden, genom omstruktureringar, uppköp och utdelningar, ofta prioriterar kortsiktiga vinster framför långsiktiga satsningar på produktion och innovation. Företag säljer av tillgångar och minskar personal för att maximera utdelningar till aktieägarna, vilket kan försvaga deras förmåga till framtida innovation och tillväxt. Något jag försökt beskriva på ett annat ställe.(14)
Kapitalismens paradox – automation är minskat mervärde
Automation och AI minskar mervärdets källa (levande arbete) och därmed kapitalets självrealisering, har utvecklat trenden att finansmarknaden alltmer förlitar sig på fiktivt kapital. När produktionen blir alltmer automatiserad och mervärdet svårare att generera, blir det mindre intressant att investera i ny produktion och innovation. Istället söker kapitalet nya vägar för att realisera värde – ofta genom finansiella transaktioner och spekulation.
Finansmarknaden strävar därmed inte längre främst efter att skapa värde genom produktiva investeringar, utan snarare genom att flytta befintligt värde och ta ut vinster där de kan. Detta kan ses som en form av ”kannibalisering” av produktionen, där produktionskapitalet används för att generera kortsiktiga finansiella vinster, snarare än långsiktig tillväxt och innovation.
Tillväxten av levande arbete som inneburit en gigantisk ökning av mervärdeproduktionen har istället skett främst i Kina och Indien och har fått ett eget begrepp, ”The Great Doubling”.(15) När dessa länder öppnade upp sina ekonomier för den globala kapitalismen och började producera för export lades miljarder nya lönearbetare till den globala arbetskraften. I praktiken kan man säga att det räddade kapitalismen i krisen 2008. Jag hoppas kunna återkomma till vilka implikationer detta innebär för främst Europas utveckling och hur vi ska kunna göra progressiv politik av detta.
Den nuvarande utvecklingen riskerar att hämma innovation och långsiktig tillväxt, eftersom incitamenten att investera i ny produktion minskar. Kapitalismen blir alltmer beroende av finansiell spekulation, vilket kommer att öka instabiliteten och leda till ekonomiska kriser. Detta är en viktig utmaning för dagens samhälle och avgörande i diskussionen om framtidens arbete och ekonomi.
I marxistisk teori innebär social omvandling att arbetarklassen tar kontroll över produktivkrafterna, vilket möjliggör kollektiv självutveckling. Kris och sammanbrott, som uppstår när klasskampen tilltar, kan skapa förutsättningar för en gemensam klassmedvetenhet och vilja att förändra samhället. Men en verklig omvandling kräver medveten handling och organisering från arbetarklassen, samt förmåga att övervinna ideologiska och politiska hinder. Marx betonade att materiella förändringar i ekonomin måste skiljas från de ideologiska former genom vilka människor blir medvetna om och kämpar för förändring.
Även om teknisk utveckling och kris kan undergräva kapitalismen, är det ingen garanti för en socialistisk omvandling. Det krävs aktivt engagemang och organisering för att åstadkomma verklig samhällsförändring.
Noter
1. Erik Brynjolfsson & Andrew McAfee, Den andra maskinåldern, Daidalos 2015.
3. Karl Marx, Kapitalet första boken, Bo Cavefors 1969. Se särskilt kapitel 10-Begreppet relativt mervärde och Kapitel 13-Maskineri och storindustri.
4. Karl Marx, Till kritiken av den politiska ekonomin, 1859. https://www.marxists.org/svenska/marx/1859/13-d010.htm
5. Karl Marx, Grundrisse, Pelican books 1973. Se också https://www.marxists.org/svenska/marx/1858/grunddragen/index.htm eller Grundrisse: Ett urval med förord av Sven-Eric Liedman, Tankekraft 2010.
6. David Harvey, Companion to Marx’s Grundrisse, Verso 2023, Introduction, sid. ix-x
7. Michael Hardt & Antonio Negri, Imperiet, Daidalos 2003, Multituden, Tankekraft 2007, Samling, Tankekraft 2019. Se gärna också Negri, Marx beyond Marx, Autonomedia 1991.
8. Nick Srnicek & Alex Williams, Inventing the Future, Verso 2015.
9. Aaron Bastani, Fully automated Luxury Communism, Verso 2019.
10. Shoshana Zuboff, Övervakningskapitalismen : vid maktens nya frontlinjer, Ordfront 2024.
11. Paolo Virno, Multitudens grammatik, Tankekraft 2011.
12. Evgeny Morozov, To Save Everything, Click Here, Penguin books 2014.
13. Yanis Varoufakis, Technofeudalism, Random House 2023.
14. https://www.parabol.press/lat-bankerna-krascha/
15. Richard Freeman, Kapitlet: ”The Great Doubling: The Challenge of the New Global Labor Market” i boken, Ending Poverty In America: How to Restore the American Dream, The New Press 2007.
Artikel publicerad 12 augusti, 2025.