Bushra al-Maqtari är en framstående figur inom den socialistiska rörelsen i Jemen. Här följer en återpublicering av det tacktal hon skickade till Svenska PEN i samband med att hon tilldelades Tucholsky-priset, en ceremoni hon själv tyvärr inte kunde delta i.
Kära publik,
Jag hade sett fram emot att komma till Sveriges huvudstad Stockholm och ta emot det pris till författaren Kurt Tucholskys minne som jag har förärats. Men byråkratiska svårigheter att få visum för personer från Mellanöstern, som svenska och andra europeiska myndigheter har beslutat om, har förhindrat resan. Samtidigt gör den rådande situationen i ett land som mitt, som har förlorat sin suveränitet, att jag och min man måste resa från Jemens huvudstad Sana till Kairo för att få visum, vilket dessvärre utgjort ett stort hinder. Därtill kommer problemen med att färdas landvägen i Jemen på grund av de vägspärrar med säkerhetskontroller som finns utspridda över hela landet. Men jag kan trots det, och över det avstånd som finns mellan oss, känna er uppskattning och erkänsla.
Kära publik,
Under hela mänsklighetens historia har författare och intellektuella som tagit ställning för åsikts- och yttrandefrihet varit en enkel måltavla för politiska såväl som religiösa makthavare. De har utsatts för förtryck, förföljelse, gripanden och mord. Deras böcker har bränts i upprepade cykler av repression och övergrepp, med början under inkvisitionen på medeltiden fram till modern tid. Om tider av politisk stabilitet och världsfred kan ge författare visst utrymme att uttrycka sina åsikter, ge dem chansen att kringgå förtryckande och restriktiva åtgärder i sina lokala samhällen, så skapar krigstider ett katastrofalt och skrämmande tillstånd av inskränkningar, fördrivning och övergrepp som löser upp moraliska principer och gemensamma värdering samtidigt som sociala och medborgerliga strukturer bryts ned. Utvecklingen förvärras av att chauvinistiska och fanatiska attityder växer sig starka och etablerar en ensidig eller dikotomisk diskurs i konflikten och kampen om makten samtidigt som alla oberoende röster som underminerar de stridande parternas berättelser trycks tillbaka. De stridande krafterna utvecklar sina mekanismer att förfölja självständiga författare och journalister för att befästa sina narrativ i konflikten och därigenom etablera hegemoni. I mitt land har förföljelsen av fria författare och journalister åtföljt den ena politiska regimen efter den andra och den religiösa makten har verkat sida vid sida med regimerna för att bannlysa författare, däribland mig. Men även här landet har kriget inneburit, och innebär fortfarande, en utdragen period av dödande, terror, övergrepp och inskränkningar, inte bara för författare och journalister utan för majoriteten av invånarna.
Kära publik,
Medvetenheten om kriget, upplevelsen av chock, erfarenheten av förlust och saknad lagras, känslan att krossas som människa inför dödsmaskinen som skördar människoliv, där dödande för dödandets skull och dödande för makt blir en röst som dränker alla andra och gör segrarens narrativ allenarådande mot bakgrund av politisering av offrens identitet och därefter ogiltigförklarande av deras mänskliga lidande. De stridande har dödat civila och gör det fortfarande samtidigt som sanningens röster har tystats och de drabbade tvingats ut i marginalen, förvandlade till bara siffror och sedan till glömda liv. Skrivandet kanske inte kan återuppväcka de döda, men det ger ett mått av tröst som befäster minnet av de döda.
Den dagliga medvetenheten om kriget lagras, insikten att möjligheten till ett rimligt liv för oss som människor tillintetgörs så länge den eskalerande cykeln av terror, övergrepp och utarmning fortsätter, en cykel som börjar med begränsningar av den personliga friheten, urholkning av medborgarskapet, inskränkningar av yttrandefriheten och fortsätter med reducerad frihet och minskade möjligheter till mänskligt liv. Mer än tio års krig har lämnat Jemen geografiskt uppdelat. Krigets makthavare och de krafter som är allierade med dem har spridit ut sig och på centralmaktens ruiner skapat stängda kantonat, omgivna av ministatens sektflaggor och politiska gäng. De har inrättat redskap och mekanismer som kränker invånarnas rättigheter, från att beslagta statens tillgångar för sina egna syften till att göda en krigsekonomi som tvingat in majoriteten av invånarna i en nedåtgående spiral av fattigdom. Samtidigt har orättfärdiga lagar som gör våld på människors dagliga liv införts, från att förhindra resor mellan Jemens städer till att beröva medborgarna ett värdigt liv och arbete. De sekteristiska religiösa makthavarna i Jemens huvudstad Sana har dessutom infört mer omfattande restriktioner, begränsningar och inskränkningar för kvinnor genom att göra mahram, sällskap av en manlig anhörig, till villkor för att hon ska få röra sig och arbeta, en oerhörd kränkning av kvinnors medborgerliga- och mänskliga rättigheter.
Kära publik,
Eftersom en författare är vittne till de tragedier som sker i samhället, ett öga som ser och registrerar, har krigets makthavare i mitt land gjort författare och journalister till måltavlor för sin organiserade terrorism, gjort sig till ett svärd mot deras nackar. Dussintals journalister har dödats av eldgivning från någon av de stridande parterna, antingen av flygräder av Saudiarabien och Förenade Arabemiraten eller av Huthimilisens granater, och journalisterna har fortsatt vara utsatta måltavlor dag efter dag. Listan med övergrepp varierar, liksom namnen, beroende på krigets geografi och makthavare. I Sana, som Huthierna har lagt under sig, har domstolar lojala med gruppen utfärdat dödsdomar mot sex journalister, domar som hittills inte har dragits tillbaka. Journalisten Taha al-Maamari, ägare till företaget Jemen Digital Media, har dömts till döden i sin frånvaro medan journalisten Wahid al-Sufi är försvunnen efter att ha suttit fängslad i åtta år. Hans öde är okänt. Därutöver har dussintals författare och journalister fängslats, bland dem Nabil al-Saidawi, Fahd al-Arhabi, Muhammad al-Mayahi och författarna Abd al-Wahab al-Harasi, Muhammad al-Mayahi och Sahar al-Kawlani. Vidare sitter fler än sextio anställda inom internationella organisationer, FN-organ och före detta anställda på den amerikanska ambassaden i Sana frihetsberövade i huthiernas fängelser, däribland Rabab al-Madwahi, falskt anklagad för spioneri för Israel och Amerika. Tre anställda i utbildningssektorn har dött i gruppens fängelser, senast utbildaren Muhammad Khamash. Om vi förflyttar oss från Sana till staden Aden, som Södra övergångsrådet kontrollerar med stöd av Förenade Arabemiraten, har journalisten Ahmad Maher dömts till fängelse utan oberoende rättegång, anklagad för terrorism, medan journalisten Naseh Shaker är försvunnen i antiterrorstyrkornas fängelser i Aden. I området Hadramaut saknas journalisten Muhammad al-Maqari sedan 2015, då al-Qaida tog makten över Hadramauts huvudort al-Mukalla. Vad som har hänt honom är fortfarande okänt. Samtidigt har saudiska myndigheter dömt den jemenitiske journalisten Ali Abu Lahum till fem års fängelse, anklagad för avfall från islam. Han sitter fortfarande i saudiskt fängelse. Och i Dubai har den jemenitiske journalisten Ahmad al-Zahir gripits och hålls fortfarande fången i Emiratens fängelser.
Kära publik,
De fruktansvärda krigserfarenheter som mänskligheten har gått igenom säger oss att respekt för mänskligt liv och avvisande av våld är det enda valet för att vi ska bestå som människor. Men den kritiska period världen nu bevittnar avslöjar att vi varken har tagit lärdom av överlevarnas berättelser eller mänsklighetens litterära arv, som dokumenterar mördande, död och förödelse, och inte heller av de fasor som författare och skribenter fått utstå för att förmedla vad kriget gör med människor och med livet. I stället är vi dessvärre fortfarande tysta vittnen till brotten som begås i vår värld. Vår medvetenhet om tragedin är partiell. Vi ser våra sorger med ett öga medan vi stänger ögonen för andras sorger. Följaktligen upplever vi ett avgörande ögonblick i världen då cirkeln av krig har vidgats från Ukraina till Jemen och Sudan, och senast vidare till krigen i Gaza och Libanon, där våldet fortsätter att vara en eskalerande och oavbruten cykel av hat, dödande och gränslöshet. Samtidigt avslöjar bevakningen av krigen en annan nivå av partiskhet och inskränkning av den andres rätt till sympati och solidaritet. Folkens mänskliga lidande politiseras och omformuleras selektivt för att möta kraven från en publik som applåderar krig, vapenhandlare och extrema högerregeringar som har börjat underblåsa krig på alla håll i världen. Kriget i Gaza i dag sätter kanske inte bara författarnas samvete på prov utan hela världens. I städer över hela Gaza dödas civila, kvinnor, barn och spädbarn. Civila belägras och dör av svält. Dessa illdåd bekräftar för oss att mänskligt liv inte har samma värde i alla delar av världen och att ett tillstånd av bestialitet och barbari gör det möjligt att ignorera det mänskliga lidandet i Gaza.
Kära publik,
I samma utsträckning som kriget i Jemen utmärks av lokala och regionala komplikationer, går fortsättningen av kriget inte att skilja från de pågående internationella politiska kriserna. På samma sätt erbjuder utrotningskriget som Israel för mot det palestinska folket ett slående exempel på vad situationen i Mellanöstern, och kanske i hela världen, kommer att utvecklas till om inte enade solidariska ansträngningar görs för att sätta en gräns för detta vansinne som snart nog kan drabba hela världen, även stormakterna. Vi har världskrigen som inte alltför avlägset exempel. I den mån majoriteten av medborgarna i kolonialländerna trodde att de var immuna mot de lidanden som de koloniserade ländernas befolkningar fick utstå, så väcktes de till insikt när kriget drabbade deras länder och krävde tiotals miljoner oskyldiga civilas liv.
Kära publik,
Marginaliseringen av de intellektuella och politikernas underordning under kapitalet är krigens eviga dynamik, så länge kapitalet och de inflytelserika lyckas klä sina intressen i en nationell eller nationalistisk skrud. Genom att kontrollera politikerna och marginalisera de intellektuella, blev demokratin och globaliseringen, som skulle ge kraft och auktoritet i samhället åt utbildade medborgare för att världskrigets mönster inte skulle upprepas, bara små kugghjul som kapitalet, oljebolagen och vapenhandlare kunde skilja från samhället och beslutsfattandet. Detta gäller inte bara den pågående internationella konflikten utan, och i än högre grad, de medborgerliga rättigheterna och statens skyldigheter. Med svepskäl som ekonomisk konkurrens och utveckling har stater undandragit sig sina förpliktelser gentemot sina medborgare inom hälsa, utbildning och arbetsmarknad till förmån för företag så att företagsvinsterna har tagit överhanden på bekostnad av sjukförsäkringar och åtgärder som begränsar arbetslösheten. Medborgarnas röst och inflytande – intellektuella, fackföreningsföreträdare, socialt engagerade personer – är i dag mycket mer begränsat än det var före och under världskriget på grund av kapitalets kontroll över politiska beslut och massmedier. Vidare har den snabba teknologiska utvecklingen lett till att de intellektuella förlorat sin röst inför sociala mediebubblor, ägda av kapitalet. Något jag tror kommer att få allvarliga konsekvenser för hela mänskligheten.
Kära publik,
Att skriva är ett sätt att tygla vardagens påfrestningar i fredstid såväl som i krig. Jag skriver för att försonas med mig själv och med världen. Från Sana tackar jag er än en gång för att ni tilldelat mig författaren Tucholskys pris och denna ära. Avslutningsvis, Tucholskys värden som författare, att han levde och uttryckte sina övertygelser i skrift i skuggan av den nazistiska regimens dominans och pliktade med sitt liv för det, pekar på författarens mod och den långa smala väg han valde, en väg miljoner författare världen över fortfarande väljer genom att ta avstånd från orättvisor och ta ställning för allt som är medmänskligt och vackert. Och även genom att främja den mänskliga gemenskapen, stå upp för dess värden och bevarande så länge det finns liv kvar på den här jorden.
Bushra al-Maqtari
Sana
30 oktober 2024
Översättare: Marie Anell
Artikel publicerad 30 november, 2024.