Det är inte sant. Men vi tar det från början, lite kort

MAHMUT TAT ARBETAR som skolbusschaufför i Dersim, Turkiet. Han är kurd och blir anklagad för samröre med PKK. Den kombinationen brukar inte ge särskilt bra odds i turkisk domstol. Mahmut Tat nekar och vittnet ångrar sig, det är en uppenbart fabrikerad anklagelse. Domen kvarstår, men för tillfället pågår fredsförhandlingar mellan PKK och turkiska staten. Så kommer 2015 och konflikten blossar upp igen. Mahmut flyr till Sverige och söker asyl här. 2021 får han avslag av Migrationsverket, han överklagar, får avslag igen i Migrationsdomstolen och ett beslut om att utvisas. Det är förstås inte ovanligt att bli utvisad som asylsökande, men denna utvisning ska komma att få jämförelsevis stor uppmärksamhet.

DET FINNS I REGEL goda skäl för att inte utvisa en kurd från Turkiet med kopplingar till PKK – risken för tortyr är stor. Migrationsverket skriver i sitt avslagsbeslut att Turkiet har legitim rätt att agera mot terrorism och att det inte finns bevis för systematisk tortyr i turkiska fängelser. En märklig avslagsmotivering, särskilt med tanke på vad som står i Migrationsverkets eget rättsliga ställningstagande angående skydd för medborgare från Turkiet: ”Migrationsverket noterar […] att det förekommer tortyr och annan illabehandling kopplade till personers vistelse i häkten och fängelser i Turkiet. Det bör generellt iakttas stor försiktighet vid bedömning av framtida risk för tortyr av en asylsökande.” Detta gäller i synnerhet, skriver man, för kurder och vänsteraktivister.

SÄPO HAR yttrat sig i Mahmut Tats ärende och bedömt att han är ett säkerhetshot, men argumenten går inte att bemöta – SÄPOs bevisning är i regel hemlig, också för den asylsökande själv. Utvisningen är alltså ett myndighetsbeslut, inte ett regeringsbeslut. Men det hindrar inte de svenska förhandlarna och Tobias Billström att antyda att utvisningar är ett sätt att ta Turkiets krav på hårdare tag mot terrorister på allvar.

I SJU ÅR ARBETADE Mahmut Tat i Sverige i väntan på asyl. Nu väntar sju år i Marmara-fängelset utanför Istanbul. Davut Arslan vid Human Rights Foundation of Turkey är Mahmuts ombud och han har besökt Mahmut i fängelset, där han för närvarande sitter isolerad. Endast två timmar per vecka får han socialisera med andra fångar – men det är inget han är garanterad. Mahmut har behandlats för cancer i Sverige. Han får inte träffa en onkolog i fängelset, utan en läkare som inte är expert på cancer och han är då handfängslad. Davut berättar också om de allmänna förhållandena i fängelset, om vad Mahmut måste betala för mat och vatten, och hur vattnet är som lera, brunt av smuts.

JAG FRÅGAR DAVUT om möjligheten för Mahmut att skriva ett brev för publicering i Clarté. Men censuren innebär att ett brev skulle ta månader att få ut och alternativet att smuggla ut meddelanden innebär stora risker för alla inblandade. Jurister som företräder kurder anklagade för samröre med PKK vet mycket om risker.

Terrorklassificeringen av PKK är ett politiskt beslut. Om PKK bedriver terrorverksamhet eller om det råder en inre väpnad konflikt (dvs stridigheter mellan en stats väpnade styrkor och andra organiserade grupper) beror på vem du frågar. I Turkiet råder ingen oenighet – termen ”samröre med PKK” är som en trollformel, den kan inkludera allt och ger carte blanche till vad som helst.

NÄR JAG TILLSAMMANS med andra observatörer bevakat politiska rättegångar i Turkiet, bland annat mot oppositionspartiet HDP, finns anklagelser om samröre med PKK i stort sett alltid närvarande. Åtalen och bevisningen omfattar ofta gärningar som enligt internationella normer omfattas av yttrandefriheten: tal i parlamentet, intervjuer i media och innehåll i HDP:s partiprogram. Även advokater åtalas för samröre med PKK, och advokaternas advokater i sin tur. Det är en märklig upplevelse att se advokatkollegor stå åtalade för att ha utövat sitt yrke. Åtalet kan omfatta uttalanden i media, att de klagat till Europadomstolen och att de besökt sina klienter i häktet.

Ändå fortsätter de att navigera i det lilla utrymme som finns. Ibland krymper utrymmet helt. Den 20 augusti 2020 dog den kurdiska advokaten Ebru Timtik i fängelse efter en hungerstrejk där hon krävde sin och andras rätt till en rättvis rättegång.

JAG TÄNKER PÅ det som står i Mahmut Tats avslagsbeslut igen, att Turkiet har en ”legitim rätt att agera mot terrorism” Frågan är var en sådan legitimitet börjar. Och var den slutar.

Artikel publicerad 04 november, 2023.