SVERIGES FÖRHÅLLANDE till kurderna har länge varit en komplicerad fråga. Å ena sidan har Sverige historiskt varit en fristad för kurder som på grund av krig och politisk förföljelse har sökt skydd här. Å den andra var Sverige ett av världens första länder att kriminalisera den kurdiska frihetsrörelsen efter att Palme-regeringen år 1984 beslutade att terroristförklara och utvisa nio kurder med kopplingar till PKK. I takt med en alltmer rasistisk samhällsutveckling har asylrätten kraftigt urholkats. Samtidigt har Säkerhetspolisen intensifierat jakten mot kurder med kopplingar inte bara till PKK, utan även andra grupper som exempelvis YPG och YPJ, som besegrade den Islamiska Staten i Syrien.
Cirka fyra decennier efter terrorstämplingen av PKK undertecknade Sverige, Finland och Turkiet 28 juni 2022 ett trilateralt avtal i Madrid, som mer eller mindre satte spiken i kistan för bilden av Sverige som en fristad för kurder. Avtalet, som i praktiken enbart innehöll förpliktelser för Sverige och Finlands del i ”kampen mot terrorismen”, var tänkt att bana vägen för ett medlemskap i Nato. Bland annat krävdes att Sverige skärpte sin antiterrorlagstiftning och åtog sig att inte samarbeta med de kurdiska grupperna PYD och YPG. Samma grupper som tidigare utrikesminister Ann Linde så sent som sommaren 2021 beskrev som ”centrala i vår gemensamma kamp mot Daesh” och som hon ”hyser stor respekt” för på grund av deras uppoffringar.
EFTER ÖVERENSKOMMELSEN var stämningen bland politiker och i media lyrisk: ”Turkiet säger ja till Sverige i Nato” löd till exempel rubriken på Sveriges Radios hemsida. Samtidigt hette det i turkisk regimmedia att ”Turkiet fick som de ville”.
Men medlemskapet skulle dröja, och spektaklet upprepades i Vilnius i juli 2023, där Sverige och Turkiet träffade ännu en överenskommelse. Återigen försäkrade medierna att Nato-medlemskapet var klart. I turkisk media bekräftades återigen att Erdogan fick allt han bett om. Trots att Turkiet alltså vid två separata tillfällen har ”sagt ja” till svenskt Nato-medlemskap, och samtidigt fått allt de krävt, så kvarstår det turkiska vetot än idag. Hur är det möjligt? Svaret hittar vi när vi analyserar det trilaterala avtal som signerades i Madrid.
I avtalet åtog sig Sverige att inte ge något stöd till PYD eller YPG. Detta kan knapp-ast beskrivas som en eftergift till Turkiet, eftersom Sverige aldrig har gjort det. Sverige bekräftade även i avtalet att PKK ses som en terrorklassad organisation, vilket man som sagt redan tidigare beslutat. Vidare sa sig regeringen villig att utöka samarbetet med Turkiet i kampen mot ”terrorism”, utan att länderna explicit var överens om vilka organisationer det skulle gälla. Dessutom hänvisade Sverige till att en ny terroristbrottslag skulle börja gälla från och med den 1 juli 2022, men detta lagstiftningsarbete påbörjades innan Sveriges ansökan om medlemskap i Nato och var egentligen inte direkt knutet till ansökningsprocessen.
DE FAKTISKA EFTERGIFTER som Sverige gick med på var för det första att vapenexport sku-lle bedömas i ljuset av ”allianssolidariteten”, vilket i praktiken banade vägen för en återupptagen export till Turkiet. Därmed skulle svensk krigsmateriel komma att användas mot samma grupper som Ann Linde bara ett år tidigare hade beskrivit som hjältar. Den andra eftergiften var att upprätta en gemensam mekanism för att stärka samarbetet mellan Sverige, Finland och Turkiet i frågor som rör terrorism.
Det trilaterala avtalet innehöll inte någon formulering om att kriminalisera deltagande i terroristorganisationer eller i övrigt begränsa föreningsfriheten. Avtalet innehåller över huvud taget ingenting om att förbjuda flaggviftande eller andra yttranden till stöd för terrorklassade organisationer. Ann Linde var för en gångs skull föredömligt tydlig när hon, efter att det trilaterala avtalets undertecknats, klargjorde att Sverige ”inte kommer ändra vår yttrandefrihetslagstiftning eller de demokratiska rättigheter som människor har”.
DET ÄR TYDLIGT ATT turkarna inte alls fick vad de ville ha. Med undantag för den återupptagna vapenexporten, som hade varit på paus sedan 2019, fick de nästan ingenting alls. Särskilt inte i relation till de kurdiska grupper i Syrien, som Turkiet betraktar som terrorister och inte heller vad gäller kraven på utlämningar. Men det fanns ett intresse hos den turkiska regeringen inför det stundande valet att beskriva överenskommelsen som om Sverige gått med på alla krav, för att kunna rättfärdiga ett eventuellt Nato-ja.
TIDEN GICK. Den nya terroristbrottslagen började gälla 1 juli 2022, men inga ”terrorister” lämnades ut till Turkiet. Demonstrationerna till stöd för kurdernas sak fortsatte oförtrutet. Spektakulära aktioner genomfördes bland annat i form av pro-kurdiska projiceringar på Globen och den turkiska ambassaden, PKK-flaggor hissades i Göteborg. Det turkiska utrikesministeriet kallade upp Sveriges tidigare ambassadör Staffan Herrström så många gånger att man tappade räkningen, och Turkiets ”ja” förvandlades till ett veto mot svenskt Natomedlemskap.
I SEPTEMBER 2022 tillträdde en ny moderatledd regering, som tog vid där Socialdemokraterna slutade. Den moderatledda regeringen sade sig dock, till skillnad från Socialdemokraterna, inte ha ”något bagage i kurdfrågan” enligt utrikesminister Tobias Billström.
Sakta började högerns strategi utkristalliseras. Ulf Kristersson och Billström ”måste gå ytterligare flera steg längre än vad Magdalena Andersson och Ann Linde var beredda att göra i realpolitikens namn”, skrev ”Turkietkännaren” Halil Karaveli i Dagens Industri den 27 oktober 2022. Precis så blev fallet. Regeringen var fast besluten att ro det svenska Nato-medlemskapet i hamn. Den 5 november 2022 meddelade Tobias Billström att man nu ”tar avstånd” från YPG och PYD, trots att det trilaterala avtalet endast stipulerade att Sverige inte skulle ge något stöd till organisationerna.
Tre dagar senare åkte Ulf Kristersson på ett besök till Ankara, som slutade i förnedring när Erdogan lät meddela att han förväntade sig tydligare signaler från Sverige.
OCH SIGNALERNA KOM. Den 23 december åkte Billström till Ankara. Han blev intervjuad av Turkiets statliga nyhetsbyrå Anadolu Agency och sade bland annat att Sverige ändrat i sin grundlag för att kunna kriminalisera deltagande i terroristorganisationer och att den nya lagen skulle börja gälla redan nästa år. Bland annat skulle det bli förbjudet att vifta med PKK-flaggor, lovade Billström.
I och med moderatregeringens uttalanden kom den nya terrorlagen, som kriminaliserade deltagande i terroristorganisationer, plötsligt att bli en viktig pusselbit i Sveriges strävan att bli fullvärdig Nato-medlem.
EFTER BILLSTRÖMS uttalande var Turkiets förväntningar av förklarliga skäl väldigt stora, och den nya terrorlagen växte till något som den aldrig var tänkt att vara. Faktum är att lagstiftningsarbetet med att kriminalisera deltagande i terroristorganisationer påbörjades långt innan Sveriges ansökan till Nato. Förslaget lades fram redan i februari 2019 men försenades eftersom det stötte på konstitutionell patrull, då det bedömes stå i strid med grundlagens skydd för föreningsfriheten. Den första grundlagsomröstningen, som möjliggjorde kriminaliseringen av deltagande i terroristorganisationer, genomfördes den 6 april 2022.
Men Tobias Billströms version av syftet med terrorlagen blev ”sanning” i Vilnius 10 juli 2023. I ett gemensamt uttalande med Turkiet konstaterades att Sverige, som ett led i att adressera Turkiets säkerhetssynpunkter, hade ändrat i både grundlag och lag för att uppfylla sina åtaganden. Billströms utfästelser och löften blev lika bindande som paragraferna i det trilaterala avtalet. Frågan är om Billströms version av den nya terrorlagens uppkomst även kommer att få efterverkningen på lagens framtida tillämpning. Jag menar att detta redan har skett.
DEN 12 JANUARI I ÅR skedde en skottlossning utanför puben Pitchers på Kungsholmen i Stockholm. En person häktades den 3 februari misstänkt för utpressning, grovt vapenbrott och försök till terrorfinansiering av PKK. Som av en slump åtalades mannen för brotten den 9 juni 2023, drygt en vecka efter att den nya terrorlagen trädde i kraft, och dömdes den 6 juli 2023.
Eftersom den påstådda gärningen – försök till terrorfinansiering – ägde rum innan den nya lagen trädde i kraft, var det inte möjligt att åtala och döma personen för den nya brottsrubriceringen ”deltagande i terroristorganisation”. Men det spelade mindre roll. Den svenska regeringens sammanblandning av den nya terrorlagen med Nato-processen, och tidpunkten för åtalet, var tillräckligt för att förvirra turkiska medier. Även svenska medier gjorde sig skyldiga till denna sammanblandning. Sveriges Radios rättelse talar för sig självt:
”RÄTTELSE: I en tidigare text uppgavs felaktigt. ’Idag kommer den första domen där Sveriges nya terrorlagstiftning prövas.’ Det är fel. Brottet terrorfinansiering har varit kriminaliserat redan tidigare.” Skadan var dock redan skedd. Domen hade blivit en del av Nato-processen, och den registrerades som en seger för Turkiet. Detta trots att personen dömdes för ett brott som alltså är kriminaliserat sedan 2015.
ÄVEN OM DEN NYA terrorlagen alltså inte tillkom som en följd av Nato-processen har den onekligen smält samman med denna. Den moderatledda regeringens medvetna sammanblandning, i syfte att blidka den turkiska regimen, och svenska mediers okritiska bevakning bär merparten av skulden för detta.
Att lagen och dess tillämpning påverkas av detta är numera ett faktum: På två ställen i förundersökningsprotokollet som föranledde åtalet framgår att Säkerhetspolisen felaktigt utpekade den kurdiska kulturföreningen NCDK som en terroristorganisation, trots att varken Sverige, EU eller FN har terrorklassat NCDK. Däremot vet vi att turkiska myndigheter har kartlagt kurdiska organisationer i Sverige och att de betraktar NCDK som terrorister. Allvaret i att den svenska säkerhetspolisen nu förefaller dela Turkiets syn på terrorism kan inte nog understrykas. Genom det utökade säkerhetssamarbetet med den turkiska underrättelsetjänsten lär vi se fler fall liknande detta. Brott kopplade till terrorism ligger på Säkerhetspolisens bord och SÄPO säger självt att man fått upp ögonen för ”PKK:s omfattande aktiviteter i Sverige”.
DET ÄR DÄRFÖR INTE osannolikt att vi framöver kommer att få se åtal enligt den nya terrorlagen riktade mot kurder i Sverige. Varje åtal kommer noggrant att bevakas av den turkiska staten och dess regimtrogna medier. Huruvida ett åtal leder till friande eller fällande dom kommer att avgöra ”Sveriges uppriktighet”, för att låna den tidigare turkiska justitieministern Bekir Bozdags ord. Huruvida rättsväsendets oberoende och de rättsstatliga principerna kommer stå pall för detta politiska tryck återstår att se.
MIRAN KAKAEE arbetar som advokat på Fridh Advokatbyrå med inriktning på asyl- och migrationsrätt. Han är aktiv i kurdfrågan och arbetar särskilt med säkerhetsärenden, där han regelbundet processar mot Säkerhetspolisen. Sedan 2019 är han rektor för Akademin för rörelsejurister.
Artikel publicerad 04 november, 2023.