Hur ser NCDK på sin verksamhet i förhållande till det revolutionära arbete som görs på marken i Kurdistan? Hur ser förhållandet ut mellan diasporan och de grupper eller organisationer som så att säga är ute i fält?
– För att förstå NCDK är det till en början viktigt att titta på kurdernas situation i allmänhet. Till dags dato har mellan två och tre miljoner kurder emigrerat, de flesta till Europa. Den huvudsakliga anledningen är kriget, som fortfarande pågår, men även den politiska och ekonomiska instabiliteten i regionen. På sätt och vis kan man hävda att alla kurder är offer för de problem som har orsakats av den här konflikten.
– När den kurdiska revolutionära kampen för frihet började i mitten av 1900-talet hade den kurdiska diasporan en viktig roll i revolutionen. Men för att kunna fylla den här uppgiften behövde man organisera sig genom olika demokratiska, folkliga sammanslutningar, som NCDK, och svara mot behoven hos kurder i Europa och i Kurdistan. Man kan inte beskriva NCDK som en vanlig institution; i grund och botten är det en återspegling av själva kampen. Sett i det ljuset har NCDK och de kurdiska kvinnoråden, som till exempel Amara här i Sverige, ett tätt samarbete med organisationer verksamma i Kurdistan. Det är också nödvändigt, eftersom man annars inte skulle ha någon insikt om folkets behov. Det finns med andra ord ett symbiotiskt förhållande mellan organisationerna i Sverige och de i Kurdistan. De är självständiga, men inte frånkopplade.
– Och det finns mycket att göra för de kurdiska, folkliga sammanslutningarna, i Sverige och andra länder: diplomatisk lobbyism, humanitärt stöd, juridisk rådgivning, aktivism, medialt opinionsarbete och spridning av information om den kurdiska frågan. För att lyckas med detta måste man organisera sig i enlighet med idén om en demokratisk modernitet, vilket i dag innebär det synsätt som kallas demokratisk konfederalism, och som grundar sig på direktdemokrati, hållbar utveckling och ett jämställt samhälle. Detta är ett revolutionärt synsätt eftersom det utmanar den kapitalistiska moderniteten, vilken tyvärr är en del av våra liv – det kan vi inte förneka. Och det reser många hinder, eftersom vi som kurdisk diaspora måste hänge oss åt kampen för frihet, som vårt folk gör i Kurdistan i dag. Det kapitalistiska systemet attackerar dig inte bara i Kurdistan, utan formar också våra tankar här i Europa. Det är därför vi behöver en gemensam förståelse av situationen.
Hur ser NCDK på de organisationer och personer som vill stödja eller samarbeta med den kurdiska befrielserörelsen? I och med Sveriges Natoansökan har till exempel förhållandet mellan Turkiet och Sverige debatterats flitigt, den kurdiska kampen har fått mer uppmärksamhet och vissa konfliktlinjer har förstärkts. Men är alla samarbeten bra, enligt NCDK?
– De organisationer som stödjer den kurdiska befrielserörelsen delar mer eller mindre den idé som NCDK utformar sig efter, det vill säga demokratisk konfederalism. Dessa grupper reste till och med till Rojava, i västra Kurdistan, och offrade sig i kampen för denna idé, eftersom de är övertygade om att det kommer rädda hela mänskligheten och inte enbart kurderna. Jag är inte säker på om folk förstår det. De som rest till Rojava är inte bara martyrer, de är också personer som kämpar i hopp om en bättre framtid. Detta har fått många personer att stödja den kurdiska kampen för frihet och dess internationalistiska perspektiv. Och många reser fortfarande till Kurdistan i dag för att utveckla de projekt som kan leda till att kampen lyckas. Det här är ett stöd som upprör Nato väldigt mycket.
– Så vi måste fråga oss själva: Varför angriper Nato och dess allierade Turkiet kurderna och de som solidariserar sig med kurderna, både i Kurdistan och i Europa? För att de vet att demokratisk konfederalism är ett hopp för folken i Mellanöstern. Och det hotar Natos intressen. Man behöver bara dra sig till minnes hur västländerna arrangerade konferens efter konferens i Geneve för att hitta en lösning på kriget i Syrien, men misslyckades. Kurderna och deras allierade i Rojava, som inte var inbjudna till de här konferenserna, löste sina egna problem under tiden, med hjälp av demokratisk konfederalism. Och vad blev de hegemoniska makternas svar? De öppnade upp gränsen och luftrummet så att Turkiet kunde attackera Rojava, och de utfärdade embargo mot försöken att skicka hjälp till Rojava. Argumentet var att ”Turkiet har sina egna säkerhetsfrågor”. Men de blundade för krigsbrotten och brotten mot mänskliga rättigheter som Turkiet begick i regionen. Och det skapade i sin tur verkliga säkerhetsproblem i regionen, till exempel i det stöd Turkiet gav till Islamiska staten (IS), som ju är ett hot mot säkerheten på global nivå.
– Men finns det något stöd för den kurdiska befrielserörelsen bland de politiska partier som talar så mycket om demokrati och mänskliga rättigheter? Faktiskt inte. De är en del av själva begreppet av nationalstaten -en stat som i dag stödjer vapenexport till Turkiet. Därför återfinns större delen av de som stödjer oss bland gräsrotsorganisationer, utöver några enskilda författare, journalister, jurister och akademiker. Vi får inget stöd från organisationer knutna till staten eller regeringen. Det stämmer att vissa politiska vänsterpartier stödjer oss, men om man tittar på hur de har behandlat Natofrågan den senaste tiden så ser man att de är väldigt tysta i fråga om kurderna. Tidigare var det många politiska partier och politiker som applåderade när kurderna kämpade mot IS, och förhindrade att IS spred sig till Europa. Så var är de här politikerna nu? Hur kan allt bara plötsligt vändas upp och ned, bara för att man nu vill gå med i Nato och alltså måste tillfredsställa ErdoÄan? Inte nog med det – vissa av de här politikerna har till och med jämfört den kurdiska befrielsrörelsens flagga med IS flagga. Och de har till och med skickat en politisk flykting rakt in i ErdoÄans händer, trots att de visste att turkiska fängelser och tortyr väntade. Är detta vad ni kallar politisk värdighet? Om Sverige vill gå med i Nato är inte kurdernas sak att bestämma. Kanske borde man ge svenska folket en chans att säga sitt i en folkomröstning, men sluta använda kurderna som en spelpjäs i förhandlingarna? Konflikten med Turkiet om Nato är Sveriges problem; skyll inte på kurderna. Kurderna har inte gjort någonting mot Sverige. Tvärtom – kurderna skyddade Sverige genom att förhindra att IS spred sig här. Och vad har Sverige gjort? Under 30 års tid har man beskyllt kurderna för mordet på en svensk statsminister, vilket visade sig vara osant. Det har skapat ett stort trauma för kurderna, eftersom de såg ut som kriminella i världssamfundet ögon. Och bad Sverige någonsin om ursäkt för det här? Nej!
Hur ser NCDK:s framtid ut? Vad hoppas ni ha uppnått om tio, tjugo eller trettio år?
– Efter 200 år av alliansfrihet var det ingen som trodde att Sverige skulle bryta med den traditionen. Man kan inte förutspå vad som kommer hända i dagens multipolära och krigshärjade situation. NCDK är en sammanslutning av kurder i Sverige, och kurder är en del av Sverige. Alla förändringar i Sveriges inrikes- och utrikespolitik påverkar även kurderna. För två år sedan tyckte den svenska staten att kurderna var hjältar, och se hur det har ändrats!
– Oavsett vad som händer så kommer vi i NCDK alltid att vara organiserade, det har vi varit i årtionden. – Så låt mig i stället fråga: Varför är NCDK viktigt för framtiden? För att det fortfarande är krig i Kurdistan. Och jag är rädd att det här kriget kommer att pågå mycket länge, eftersom det finns hegemoniska makter som tjänar pengar på att det är krig. De vill göra hela regionen beroende av dem, så att den kan exploateras. De kommande åren ser alltså inte särskilt ljusa ut, inte minst med tanke på att den turkiska fascismen fortsätter att växa och att Europa stödjer den.
Men låt oss inte heller glömma att det inte bara är krig – naturkatastrofer äger också rum, till exempel jordbävningen tidigare i år. Den turkiska regeringen hjälpte inte de kurdiska städer som hade drabbats. Det var NCDK och andra kurdiska, folkliga sammanslutningar över hela världen som tog tag i saken själva och skickade stöd; majoriteten av det skickade stödet stoppades av turkiska myndigheter.
Vilka är NCDK:s konkreta aktiviteter och hur står de i förhållande till rörelsens övergripande mål?
– NCDK:s struktur består i olika kommittéer som har olika arbetsområden. Parallellt med NCDK finns också kvinnorådet Amara, som har sina egna kommittéer. De har sina egna, självständiga aktiviteter, i symbios med NCDK. I båda sammanslutningarna är en av de viktigare kommittéerna den som handhar internationella kontakter och diplomatisk lobbyism. Det är en kommitté som sammanställer rapporter och annan information om vad som händer i Kurdistan och sedan arbetar för att öka medvetenheten om situationen och samla stöd för den kurdiska kampen. Utöver våra demonstrationer, protester och massmöten, som ofta syns, försöker vi också skapa relationer med internationella grupper, nätverk, politiska partier, föreningar, akademiker, journalister och individer som står i solidaritet med oss. Vi skickar information till dem för att rapportera om vad som händer.
– En annan kommitté är freds- och försoningskommittén som fungerar som en mekanism för att lösa konflikter mellan olika grupper. Utan att involvera det svenska rättssystemet försöker vi att lösa konflikterna på etisk och fredlig väg. Det är en metod som fungerar och är mycket mer effektiv. Vi löser kanske inte alla fall, men de flesta.
Kurder har starka band till de tusentals frihetskrigare som har stupat i befrielsekampen och blivit martyrer. Vi har ofta minnesfester för dem. Det skapar andliga band mellan oss och dem vi värderar allra högst, martyrerna.
Hakan Cifi är medlem i utrikesutskottet i Kurdistans nationella kongress (KNK). Han är för tillfället engagerad i diplomatiskt arbete i Sverige för att skapa större medvetenhet om situationen i Kurdistan och för den kurdiska diasporan, och för att bygga broar mellan kurderna och andra folk.
Artikel publicerad 04 november, 2023.