Till Sällskapet för gamla bolsjeviker strömmade förfrågningar in från utmattade och förtvivlade revolutionärer.

På 1920-talet huserade sovjetiska sanatorier – ofta övergivna aristokratiska datjor – utslitna revolutionärer med utbrända själar. Åratal av förföljelse, död, utrensningar, interna konflikter och självmord hade satt sina spår. Det stod i skarp kontrast till den statsstödda bilden av den nya sovjetiska människan: stark, livskraftig och beslutsam. De verkliga revolutionärerna var ofta sargade efter åratal, ibland årtionden, av politisk kamp, med både framgångar och besvikelser. 1925 utgjorde självmord närmare femton procent av alla dödsfall bland partimedlemmar.

Artikel publicerad 20 oktober, 2026.