Samtidigt som Sverigedemokraternas framgångar har marginaliserat den gamla extremhögerns organisationer, har en yngre generation aktivister mobiliserats i rörelser som sprider filmer av sina politiska våldsdåd. Som en följd av Sverigedemokraterna som ledande oppositionsparti och en växande flora av högermedier på nätet kan de kommande fyra åren bli våldsamma. Det menar journalisten Mathias Wåg.
Det är regnigt på Kungsportsplatsen i Göteborg. Ändå flockas de unga männen kring mannen vid mikrofonen. De vill alla ta selfies med honom. Under valrörelsen 2026 har Gustav Kasselstrand, partiledare för Alternativ för Sverige, blivit ett internetfenomen. Han är den enda politiker på högerkanten som aktivt kritiserat Israels folkmord i Gaza. Den positionen har gett Kasselstrand tid i en rad debattsoffor. Inte på TV, men däremot kanaler som Youtube. I programmet Studio 3, som använder ett importerat amerikanskt debattformat, har han fått debattera ensam mot tjugo vänsterungdomar i en ring runt honom. I den populära debattpodden Dialogiskt tog han diskussionen med Aron Flam om Israels krig. Sådana inslag på Youtube har fått Kasselstrand att sticka ut i bruset. Han stannar länge kvar i regnet för att ungdomarna i små grupper kan komma fram och ta bilder med honom.
”De senaste dagarna har varit helt galna”, skriver Kasselstrand på X efter torgmötet. ”Vi bygger en folkrörelse. Tusentals människor har slutit upp bakom Alternativ för Sverige och kommit till våra torgmöten. Och jag stannar på varje ställe tills alla fått träffa mig, ta en selfie, ställa frågor. Så mycket kärlek och energi överallt.”
Alternativ för Sverige har nu funnits i tio år. Mellan valen har partiet fört en sömnig tillvaro på sparlåga. Kasselstrand har själv fått dryga ut brödfödan med att extraknäcka under pseudonym som skribent för alternativtidningen Nya Tider. Men till varje val har han blåst liv i sin kampanjorganisation och åkt på Sverigeturnéer. Genombrottet ser inte ut att ske i år heller. Men 1 procent är en lockande siffra att nå upp till, då kan partiet få valsedlar distribuerade till alla vallokaler i nästa val. Kommande val kanske de kan utmana Sverigedemokraterna från höger? Det är alltid följande val som hoppet står till. Dagen då Jimmie Åkesson kliver åt sidan, Sverigedemokraterna vacklar och fältet öppnar sig för något nytt.
Tidigare var Gustav Kasselstrand ordförande i Sverigedemokraternas ungdomsförbund, precis som Åkesson många år innan honom. Och som den unge Åkesson utmanade han partiledaren, hade planer på att ta över partiet. 2015 uteslöts Kasselstrand och de ledande i förbundet ur partiet. Deras radikaliserade etnonationalism gick inte hem i ett parti som påbörjat sin andra mandatperiod i riksdagen och försökte skölja bort sin bruna historia. En storstädning hade påbörjats och tvättmaskinen gick på högvarv. En centrifugal rörelse som kastade ut de mest extrema ur partiet och bildade en partilös diaspora utanför.
Nu pågår en motsatt rörelse, en virvel som suger in de extrema i Sverigedemokraterna. Som Tidöregeringens stödparti har Sverigedemokraterna under Jimmie Åkesson kunnat driva regeringspolitiken allt längre högerut och sätta agendan. När hela högern förflyttat sig har Sverigedemokraterna kunnat återradikaliseras och närma sig sina rötter igen. De åsikter som ledde till uteslutning för tio år sen framförs nu av partiledningen.
Alternativ för Sverige var inte den enda organisationen som växte fram ur den sverigedemokratiska storstädningen för tio år sen. Strömningar inspirerade av den amerikanska alternativhögern, alt-right (se Clarté 2/2017), och den franska så kallat ”identitära” nya högern bildade Nordisk alternativhöger med uteslutna sverigedemokrater. Det av svenskar grundade europeiska förlaget Arktos blev den viktigaste spridaren av fransk och italiensk nyfascistisk teori till Donald Trumps USA. De identitärt och alt-right-inspirerade svenska grupperna prioriterade att föra en kulturkamp, det de kallade metapolitik, framför en politisk kamp. Politiken uppfattades finnas nedströms kulturen, och den som vann slaget om tankarna hade därigenom makten över realpolitiken.
Extremhögern till höger om Sverigedemokraterna hade under det tidiga 00-talet dominerats av två organisationer, Svenska motståndsrörelsen (sedermera Nordiska motståndsrörelsen) och Nationalsocialistisk front (ombildat till Svenskarnas parti). De försökte på olika sätt fånga upp utrymmet som uppstod när Sverigedemokraterna förflyttade sig.
Nordiska motståndsrörelsen (NMR) valde att fortsätta vara en gatuorganisation – med återkommande demonstrationer och angrepp på vänsterstrukturer – i samma anda som den så kallade nynazistiska vitmaktmiljön på 90- och 00-talet som de hade växt fram ur. Det centrala för organisationen var att bygga upp ett våldskapital och låta militanta aktioner fungera som propaganda. Detta kastade in NMR i en våldsspiral, vilket fick USA att terrorstämpla organisationen. Under pandemiåren splittrades man. Veteranerna bröt sig ur och bildade den borttynande gruppen Nordisk styrka, medan ungdomarna lade grunden till det som kom att bli Aktivklubb.
Svenskarnas parti valde en annan strategi. 2015 upplöste de sig själva som parlamentariskt parti och följde i stället den identitära rörelsen in i kulturkrigandet. Partiets propagandagren ombildades till ett mediehus, Motgift, som senare blev kulturföreningen Det fria Sverige. Målet var att öppna egna etnonationalistiska Folkets hus, ”Svenskarnas hus”, i olika delar av Sverige, med poddstudios, mötesrum och konferenslokaler. De lyckades öppna två.
Den största och mest framgångsrika metapolitiska miljön var i stället floran av alternativa medier som växte fram i Sverigedemokraternas ytterkant och efter 2015 började föra en allt mer självständig linje från partiet. Kent Ekeroth drev sajten Avpixlat/Samnytt från sin riksdagsplats. Den uteslutna sverigedemokraten Erik Almqvist slog sig samman med Nya Tider och grundade videosatsningen Exakt24. Egna teve- och poddstudios byggdes upp. Denna alternativa mediemiljö gjorde Alternativ för Sverige till det största partiet på sociala medier inför valet 2018. Men näthypen gick inte att växla in till röster och partiet rörde sig på promillenivåer i de kommande valen.
I valkampanjen 2018 hade Alternativ för Sverige en enda fråga: återvandring. Det var den som särskilde dem från alla andra partier. När Sverigedemokraterna i valet 2022 blev vågmästare och genom sitt stöd möjliggjorde en borgerlig regering förändrades hela det politiska landskapet även för ytterhögern utanför partiet. I stället för att anpassa sig efter de borgerliga partierna, som Sverigedemokraterna fick göra för tio år sen, är det nu de borgerliga som anpassar sig efter dem. Det har gjort att Sverigedemokraterna har kunnat flytta sina målposter och höja tonläget. I valrörelsen 2022 gjorde de återvandringsfrågan till sin. De täckte hela tunnelbanetåg i Stockholms kollektivtrafik med sin reklam och fyllde sociala medier med utrop om att återvandringståget nu anlänt till Sverige.
I takt med att utrymmet till höger om Sverigedemokraterna har krympt har den äldre extremhögermiljön fallit samman. Även om Gustav Kasselstrand harvar på med sina torgturnéer för Alternativ för Sverige och lockar gymnasiekillar till mötena gör han det utan stöd från någon alternativ kulturkrigarhöger. Den teoretiska identitära högern med sina metapolitiska seminarier och forum har konkurrerats ut av Sverigedemokraternas tankesmedja Oikos och sidoorganisationerna Konservativa förbundet och Konservativa sällskapet, som åtnjuter allt det ekonomiska stöd och kontakter som tankesmedjor knutna till partier i Europaparlamentet får. Föreningen Det fria Sverige har efter åratal av tomgång ombildats till kulturprojektet Vårdkasen, i ett försök att närma sig sverigedemokratiska sympatisörer. Svenskarnas hus har ombildats till ett privat aktiebolag, ägt av rörelsens frontfigurer i stället för av medlemmarna.
Alternativmedierna fick ett tillfälligt uppsving under pandemin, med de omställningsbidrag som betalades ut till svenska medier. Men nu har de själva drabbats av Tidös kraftigt nedskurna mediestöd och kämpar för sin överlevnad. Sajterna Samnytt, Exakt24 och Nya Tider står nu utan stöd och har fått sparka stora delar av sin personal. Även här äter Sverigedemokraterna upp rörelserna utanför partiet. När partiets mediehus Riks formellt frikopplades från partiet sög det snabbt upp den nya generationen konfrontativa videoaktivister som blivit hemlösa när alternativmedierna fallit samman. Riks har gett aktivister som Christian Peterson och Nick Alinia en plattform med större spridning och bättre betalning, en medial stormavdelning i linje med Sverigedemokraternas politiska kampanjer.
Den åldrande extremhögerns sammanbrott under Tidöåren har dock följts av ett generationsskifte, där en ny våldsam miljö vuxit fram. Det är de som flockas nu kring Kasselstrands torgmöten. Trötta på Nordiska motståndsrörelsens sekterism har de bildat egna fightclubs och ett internationellt nätverk av Aktivklubbar.
Om Aktivklubbarna försöker skapa en gemenskap mellan unga killar, med gymträningar, resor och slagsmål, så pågår parallellt en utveckling kring radikaliserade obskyra nätforum där gemenskapen sker online. Det gemensamma för båda dessa miljöer är att våld och terror noggrant dokumenteras. Våldsaktionerna är ett skapande av ”content”, innehåll som ska spridas i form av hårt redigerade video- filmer, så kallade edits. De aktioner som inte kan visas upp räknas inte.
Våldet har på så sätt spelifierats, och gjorts till en form av spel där varje dokumenterat attentat ger poäng och status. Nationalsocialism, kvinnohat, homofobi, satanism och misantropi flyter samman som chockverkande motiv för attentaten, gjorda för att skapa maximal uppmärksamhet och förfäran i samhället. De båda miljöerna överlappar varandra. Grupper av unga fotbollshuliganer som är ”pedofiljägare” är också medlemmar i Aktivklubbarna, som i sin tur hjälper videoaktivister att hänga ut unga vänsteraktivister och utföra aktioner mot deras hem.
På sociala medieplattformar som Tiktok, Snapchat, Discord och Telegram sprids våldsamma edits från misshandlingar, sammanställda på ljusskygga forum som COM och True Crime Community. Polisen har fullt sjå med att utreda de tillfälliga namnen som attentaten genomförs under, där våldskulterna avlöser varandra: The Green Brigade, 764, No Lives Matter och Maniac Murder Cult. De olika attentaten kommunicerar med varandra. Masskjutningen i Örebro, skoldåd i Trollhättan, Malmö och Fagersta, bombdåd i Rättvik, sexuella förnedringsutpressningar i Umeå, bilbränder i Ängelholm och knivhuggningar i Hässelby och Borås visar på en underjordisk scen där varje handling ger inspiration till nya dåd och bakas in i edits, som sprids viralt i de sociala mediernas flöden och reels.
Framväxten av en pojkrumsterroristisk underjord under Tidöåren är oroväckande. Nu väntas fyra år med Sverigedemokraterna som ledande oppositionsparti, där de övriga borgerliga partierna redan har anpassat sig efter deras agenda. Med de nya mediesatsningarna som Henrik Jönssons 100%, Kvartal och Riks har den konservativa högern byggt upp en egen offentlighet som finansieras av mecenater från näringslivet och är oberoende av statligt mediestöd. Högerprotesterna och pogromerna i Storbritannien under Keirs Starmers impopulära Labourregering får fungera som ett varnande exempel. Det är i opposition, när den förlorat makten, som den nationalistiska högern blir våldsam. I ett hetsigt oppositionsklimat finns faran att den stimuleras till allt fler attacker och försöka att gå ut på gatorna igen, påhejade av de stora medieplattformarna, med de brittiska rasupploppen som förlaga.
Artikel publicerad 20 oktober, 2026.