Wallenberg vill befria Europa
Styrelseordförande för investmentbolaget Investor och Svenskt Näringsliv, Jakob Wallenberg, spindeln i det svenska kapitalistiska nätet, blev för ett tag sedan intervjuad i en av våra stora dagstidningar. Han har en vision. ”Europa måste bryta sig loss från sitt beroende av USA på grund av det oroliga världsläget … Vi kan inte göra oss beroende av USA policymässigt som vi gjort.”
Och Wallenberg nämner Kina som en viktig framtida partner. Synpunkter som man väl som vänstermänniska kan hålla med om. Men Wallenberg är ju ingen vänstermänniska. Han tänker på sitt imperiums framtida profiter.
Hur ska Europa befria sig från USA? Jo, den europeiska kapitalmarknaden måste stärkas och fler européer måste göra som svenskarna, nämligen investera i aktier. Sverige, Danmark och Nederländerna, påtalar han, står för 60 till 70 procent av allt aktieägande i hela Europa; allt annat privat kapital finns i madrassen eller på sparkonton. I USA är det radikalt annorlunda, utropar han och tillägger: ”Hur får man en tysk att tycka att det är okej att investera i aktier?”
Die dummen Deutschen! Kanske har han förbisett att den stora depressionen 1929 och dess konsekvenser för Tyskland nog fortfarande sitter kvar i den tyska ryggraden. Det slutade ju inte så bra. Wallenbergs vision verkar vara att för att befria européerna från USA måste Europa bli mer som USA. Vi måste sätta oss framför aktieskärmen och börja spekulera.
Det låter inte som någon befrielse. Snarare tvärtom.
Malena Rydberg
Slavenka Drakulić har avlidit
Drakulić hade en enastående förmåga att vända och vrida på perspektiven så att man förstod den verkliga betydelsen av en händelse eller ett förlopp. Ta berättelsen Vårt behov av monster ur boken Balkan Express. Den handlar om Borislav Herak, en serbisk soldat som döms till döden för att ha begått 16 våldtäkter och 32 mord. Rättegången gör honom till symbol för alla de övergrepp som begåtts under kriget, ja han blir den personifierade ondskan.
Men genom att utse honom till det lurar vi oss själva, för egentligen är han en av oss. ”Det är därför vi behöver monster, vare sig monstren är människor, hela nationer, stater, geografiska regioner eller olika kulturer – vi behöver dem för att två våra egna blodiga händer.”
I en tid när politiker föredrar att lösa konflikter med upprustning, krig och folkfördrivning (i stället för med förhandlingar, avspänning och upprätthållande av folkrätten) blir Slavenka Drakulićs ord och texter ovärderliga. Frid över hennes minne.
Dan Israel
Tidös nya tid
Det går undan på migrationsområdet. Regeringen lovade Ordnung und reda. Bort med permanenta uppehållstillstånd, in med angiveri och vandelskrav.
Idén är att människor som flytt krig, förföljelse och tortyr inte dessutom ska behöva tyngas av känslan av långsiktig trygghet. Det hjälper dem inte när de ska uppvisa god vandel, tänker våra Tidöministrar. Exakt vad god vandel innebär är inte helt klart, men det är just det som gör systemet så flexibelt.
Det är också mycket praktiskt när bibliotekarier, lärare och vårdpersonal kan agera gränspolis. Ingenting stärker nämligen tilliten till ett samhälle som när offentliganställda blir informanter.
Nu ska även medborgarskapsprov införas. Utöver frågor om Ivar Benlös och Harald Blåtand kommer den avslutande frågan att lyda: ”Vad var den officiella svenska strategin under kalla vintrar på 1800-talet?” Rätt svar: migrera till en – förhoppningsvis – mer gästvänlig plats.
Mai Greitz
Tsarryssland eller Nazityskland?
”De skanderar ’död åt judarna’, river ner skyltar och tapetserar den judiska delen av staden med bilder på hängsnaror … Unga män och i många fall småpojkar är redan på plats. De spottar på judar som inte redan låst in sig och sjunger sånger om att bränna ner byar.”
Är det en skildring från Tsarryssland eller Nazityskland?
Nej, det är citat ur en artikel av Emma Bouvin, den 15 maj i Dagens Nyheter, om den så kallade Jerusalemdagen, då extremistiska israeler firar annekteringen av östra Jerusalem efter sexdagarskriget. Jag har bara bytt ut orden ”araber” och ”palestinier” i artikeln mot ”judar ”.
Dan Israel
De längtar efter den starke mannen
Kapitalägarna är inte fientliga till statsmakten. Tvärtom, de eftersträvar en starkare stat, en stat som är stark nog att lösgöra sig ur 1900-talets klasskompromisser.
Demokratin är med sina öppningar för kraven underifrån en styggelse. Så lät det i 1930-talets borgerliga reaktion, och så låter det i dag. Nyliberala ideologer fruktade efter andra världskriget att folkmassorna i de forna kolonierna skulle kväva världsmarknaden. Flera av dem såg i apartheidregimerna i södra Afrika en räddning.
I Europa välkomnade de av samma skäl EU-projektet.
Det skriver den kanadensiske historikern Quinn Slobodian i sin bok Globalists. The End of Empire and the Birth of Neoliberalism. Unionen skulle åtminstone i Europa skydda marknaden och dess prissignaler mot störande demokratiska influenser.
Nyliberalismen slog an i det ekonomiska och politiska överskiktet i Sverige eftersom den främjade uttåget ur folkhemskapitalismen. En av de främsta pådrivarna var konsulten Patrik Engellau. Med pengar från storföretagen drog han igång kampanjer mot ”politikerenväldet”. Mordet på Olof Palme framställde han i en video för skolorna som inledningen till ”den nya frihetstiden”.
Han drömde om en väckelse. Hela det rådande politiska systemet skulle kastas över ända i en operation ledd av ”starka män ur maktsfären”. Det är så maktskiften går till i vårt land, skrev han i en bok utgiven av Timbro 1987, ”… driftiga, insiktsfulla och, för all del, härsklystna individer ur överheten känner nya stämningar hos medborgarna och förmår artikulera dem i en ny epoks affärsidé”.
I USA försöker den korrupte fastighetsmagnaten Donald Trump leva upp till kallelsen.
I Sverige har vi fått nöja oss med fifflaren Ulf Kristersson och ett gäng kostymklädda järnrörsgossar.
Efter valet väntar försök att i brett blågult samförstånd pressa pengar till fregatter, stridsflygplan och missiler ur välfärdssystem och lönearbetare. Hetsen mot ett etniskt och religiöst utstämplat underproletariat underlättar.
Det förlösande ledarskapet fattas ännu den svenska överheten. Men i frånvaro av folkrörelser värda namnet rullar det på ändå.
Mikael Nyberg
”Jag vill visserligen leva, men inte på bekostnad av att stödja Teva”
Letar du efter något som innebär en faktisk förändring? Här är två saker du kan ägna en minut eller två åt – och känna glädjen i att göra något konkret sprida sig i din lekamen.
En kort bakgrund: Under den mest intensiva fasen av folkmordet i Gaza dödades i genomsnitt två läkare om dagen. Folkmordet är inte över. Det fortsätter, och läkare som Hussam Abu Safiya sitter fortfarande fängslade i något av Israels tortyrfängelser.
För Abu Safiya pågår flera internationella kampanjer, och det är enkelt att signera ett upprop genom till exempel Amnesty eller Avaaz. (Du kan också skicka riktade mejl till politiker; det finns färdiga formulär för detta på internet.)
För det andra: Även om människor i Gaza saknar tillgång till adekvat sjukvård, sjukhus har bombats och mediciner inte släpps in av Israel, finns det ingen anledning för dig att inte hålla dig frisk. Ibland innebär detta att du behöver hämta ut medicin på apoteket.
Ett litet tips för nästa apoteksbesök: Om du står där och får frågan om du vill byta till ett billigare alternativ, svara gärna ja – men inte till ett preparat från Teva. Tänk: ”Jag vill visserligen leva, men inte på bekostnad av att stödja Teva” (eller något av dess dotterbolag). Det går lätt att byta till ett annat märke, och så slipper du sponsra apartheid på Västbanken. (Notera: Om det inte finns något annat alternativ ska du naturligtvis ta den medicin du behöver.)
Mai Greitz
Festival Doikayt
Dort vu mir lebn, dort iz undzer land! – Här, där vi lever, där är vårt land!
Doikayt är jiddisch för ”härhet” och förknippas med den judiska arbetarrörelsen Bund, sprungen ur 1800-talets Öst- europa som en motkraft till det sionistiska svaret på den ökande antisemitismen. Doikayt är en etisk, politisk och social uppmaning till judar att organisera sig, skapa och verka i diasporan. Doikayt är ett tillägg, en uppvigling, en slug pamflett, en vacker sång och en sorglig dikt.
Svensk Judisk Vänster bjuder den 30 augusti in till kulturfestivalen Doikayt på Hägerstensåsens medborgarhus – om, i och med den judiska diasporan.
Det blir heldagsprogram med musik, poesi, samtal och filmvisning som vill manifestera Doikayt och lyfta fram den mångfald av judiska identiteter som vuxit fram där judar bor.
Channa Riedel
Artikel publicerad 16 juli, 2026.