Från mitten av 60-talet till mitten av 70-talet handlade dansk fredsrörelse i första hand om USA:s krig i Vietnam. Precis som i andra europeiska länder blev motståndet mot detta krig avgörande för en vänstergenerations globala engagemang. I Danmark hade vi ingen Olof Palme, utan tvärtom stödde både socialdemokratiska och borgerliga politiker USA:s krig.
Den danska fredsrörelsen upplevde sin sista storhetstid i början av 1980-talet, när kalla kriget intensifierades. Både USA och Sovjetunionen hade utvecklat kärnvapenmissiler med en räckvidd på många tusen kilometer. De amerikanska raketerna skulle stationeras i ett antal europeiska Nato-länder. Danmark ville inte ha kärnvapen, men stödde beslutet som en lojal Nato-medlem.
Jag var själv ledamot i Folketinget och utrikes- och säkerhetspolitisk talesperson för partiet Vänstersocialisterna. Sedan en borgerlig regering kom till makten 1982 tvingade en majoritet utanför regeringen den gång på gång att vid Nato-mötena reservera sig mot beslutet om kärnvapenmissiler. Motståndet sporrades av en stark fredsrörelse, ledd av organisationen Nej til Atomvåben.
UNDER DECENNIERNA efter murens fall dog fredsrörelsen ut, och sprattlade endast till sporadiskt i samband med de USA-ledda krigen i Afghanistan, Irak och Libyen, där Danmark spelade en väldigt aktiv roll. Som bekant slutade alla krigen som kostsamma misslyckanden, men endast Irakkriget framkallade några större demonstrationer.
Rysslands anfallskrig mot Ukraina i februari 2022 satte fart på några nya initiativ, utan att på något sätt ha lyckats skapa en stark fredsrörelse. Lokala fredsgrupper har vuxit fram på flera platser i landet, men i övrigt är de viktigaste nya initiativen Fredsinitiativet och Nej til Oprustning – Ja til B¦redygtig Sikkerhedspolitik.
Fredsinitiativet samlar ett antal aktivister, främst på vänsterkanten, som är motståndare till den massiva danska upprustning kriget i Ukraina har medfört. Särskilt bidrar Fredsinitiativet till kampanjen mot de amerikanska baserna på tre danska flygfält. Där har regeringen ingått ett avtal med USA, liknande avtalen i de andra nordiska länderna.
Nej til Oprustning – Ja til B¦redygtig Sikkerhedspolitik motsätter sig också regeringens beslut att lägga ytterligare 200 miljarder danska kronor på upprustning under de kommande åren. Vi påpekar att de totala militärutgifterna för Nato-länderna när kriget startade var femton gånger större än Rysslands, och att Nato är förkrossande militärt överlägset inom alla områden utom kärnvapen. Vi anser också att Nato, genom sin expansion i Östeuropa och genom att misslyckas med att ge Ryssland säkerhetsgarantier, har en viss del av ansvaret för eländet. ©Men framför allt fördömer vi Putin och den ryska regeringen för att ha attackerat ett suveränt grannland. Vi stöder att Danmark, liksom andra europeiska länder, tillhandahåller vapen för ukrainarnas försvar. Detta är kontroversiellt i den mer pacifistiska delen av fredsrörelsen. Även om många av oss är extremt kritiska till Nato har vi undvikit att ta ställning till danskt medlemskap – naturligtvis också kontroversiellt.
VI FÖRSÖKER BIDRA till en förnyelse av vänsterns och fredsrörelsens tankar om säkerhetspolitik. Vårt koncept för en hållbar säkerhetspolitik innehåller tre huvuddimensioner. För det första begreppet ”gemensam säkerhet”, som Olof Palme lanserade mitt under det kalla kriget 1982: ”Nationer och befolkningar kan bara känna sig trygga när deras motsvarigheter känner sig trygga.” För det andra ett erkännande av att den klimat- och biologiska mångfaldskris världen befinner sig i är det största säkerhetspolitiska hotet mot oss alla, och att de rika länderna bär huvudansvaret för detta. För det tredje att ökad global ojämlikhet också är ett allvarligt säkerhetspolitiskt hot. Ojämlikheten ger upphov till otaliga konflikter, skapar flyktingströmmar och utvecklas i vissa fall till uppror och krig.
Den 24 mars förra året höll vi en konferens om hållbar säkerhetspolitik på Christiansborg med Stefan Löfven som en av huvudtalarna. Evenemanget blev ganska lyckat, men de allra flesta deltagarna var över 60. Det har visat sig omöjligt för oss att engagera de unga, som med rätta finner frågor om klimat mer angeläget än krig och fred.
I GENGÄLD KAN VI GLÄDJAS åt att de unga har tagit täten i de många pro-palestinska demonstrationer som har fyllt Köpenhamns gator sedan oktober 2023 – ibland med långt över 10 000 deltagare. Här är huvudkravet ett fritt och självständigt Palestina, men också krav på ett varaktigt eldupphör.
Artikel publicerad 13 juni, 2024.