På Clartébloggen, som är socialistiskt och partipolitiskt obunden, publiceras inlägg som debatterar och informerar. Författarna behöver inte tillhöra förbundet och innehållet ger inte uttryck för förbundets ståndpunkter.
Varje författare svarar för sina åsikter. Alla inlägg delas normalt på de sociala media där Clarté är aktivt.
Här ett litet lästips inför valrörelsen: Läs gärna om Anders Nilssons och Örjan Nyströms bok från 2016, Flyktingkrisen och den svenska modellen (Celanders förlag)! Allt talar nämligen för att migrationspolitiken blir en stor fråga i årets valrörelse. Den dyker upp i välfärdsfrågorna: antingen som påståenden att vi inte har råd med immigranter om vi ska klara välfärden eller som påpekanden att arbetskraftsbristen i välfärdssektorn inte kan lösas utan immigrerade arbetare. Den dyker upp i trygghetsdebatten med påståenden om att invandring ökar brottslighet och terrorrisk. Den visar sig i frågorna om strejkrätt och fackliga rättigheter med påståenden om att immigranter dumpar löner och arbetsvillkor (nej, det är arbetsgivarna och EU-bestämmelser som gör det). Migrationspolitikens roll som nyckelfråga är fullt rimlig. Vår tid kännetecknas och kommer att kännetecknas av de stora folkvandringarna, ytterst orsakade av de ekonomiska, klimatmässiga eller militära katastrofer som imperialismen för med sig i många delar av världen. Betydande delar av den svenska arbetarklassen har i dag ursprung i ett annat land än Sverige.
8 februari 2018 Olle JosephsonFör att komma vidare i en mängd frågor är EU-imperialismen en kärnfråga att börja diskutera och studera. Det handlar om Östeuropa, men det handlar om mer - vår hela syn på EU och eventuella alternativ. För att fylla en radikal politik i flykting- och migrationsfrågan med innehåll, måste med all säkerhet också detta tas upp: Att bara peka med moraliska pekfingrar mot flyktingfientliga opinioner i Öst är en liberal linje och lär inte föra framåt. Att göra det (dvs kritisera deras xenofobi) samtidigt som vi tillsammans med folken i dessa länder tar upp kampen mot imperialistiskt förtryck i dagens EU, verkar vara ett bättre alternativ.
5 februari 2018 Benny AnderssonMyrdal vill i ett inlägg på Lindelöf.nu att vänstern och Clarté ska bidra till att SD enas kring vikten av att riksdagen ratificerar FN:s konvention om förbud mot kärnvapen. I så fall borde det bästa sättet vara att kritisera SD-ledningen som uppenbarligen INTE tänker rösta för. Björn Söder säger i Aftonbladet 18.1.2018, att han ”fått stöd i partiledningen för min hållning om att riksdagen inte bör ratificera konventionen”. Därmed kommer SD göra gemensam sak med Alliansen och se till att det finns en majoritet i riksdagen MOT att ratificera FN:s konvention. Som vanligt alltså, mycket prat men när det kommer till kritan en ytterligt reaktionär politik från SD:s sida. Men jag misstänker att påpeka detta svek är just vad Myrdal menar med trotskistisk splittringsverksamhet.
4 februari 2018 Dan IsraelPå lindelöf.nu har förts en debatt kring ett inlägg av Jan Myrdal, som sedan en tid driver tesen att Clarté, och den s.k. ”allmänna ’vänstern’” är ”trotskistiskt” därför att vi inte vill släppa in SD och andra högerextremister och rasister i enhetsfronten för freden. Eftersom Lindelöf.nu inte tillåter kommentarer längre än 1000 nedslag, och eftersom webbdebatten egentligen började på Clartébloggen, med inlägg av Olle Josephson och Dan Israel, så väljer jag att kommentera debatten här, men ta alltså gärna del av den innan läsning av nedanstående.
3 februari 2018 Ola IngheI höstas, under min senaste Berlinvistelse, läste jag i Berliner Zeitung en artikel som sedan dess legat och surrat i mitt huvud. Denna artikel, som var en helsida lång och hade rubriken Die Spaltung (Splittringen), handlade om den tyska socialdemokratins högervridning och därav följande oförmåga (eller ovilja) att samla vänstern och därigenom skapa ett alternativ till fortsatt storkoalition med borgerliga partier. Att jag fortsatt att fundera över denna artikel beror inte enbart på allmänt Tysklandsintresse. Nej, det beror på att den ytterst sett berör socialdemokratins allmänna tillbakagång i västvärlden och alltså även svenska förhållanden.
30 januari 2018 Margareta ZetterströmLördagen den 27 januari begav jag mig till Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Där firades Arbetarlitteraturens dag, och jag hörde ett föredrag av litteraturvetaren Per-Olof Mattsson om hans nya bok om Martin Andersen Nexö (se rec. i Aftonbladet 10 januari). Föredraget var utmärkt. Nexö var en pionjär för nordisk arbetarlitteratur. Hans två mest kända romansviter är Pelle erövraren (1906-10), numera troligen mest bekant som film, och Ditte människobarn (1917-21). Mattssons poäng var de haft ett avgörande inflytande på svensk arbetarlitteratur, men att Nexö tonats ned i historieskrivningen. Det beror dels på att han var Moskvatrogen kommunist, dels på att man gärna velat framställa svensk arbetarlitteratur som något säreget svenskt, utan motsvarighet i andra länder. Då är det mindre lyckat att så mycket kom från Danmark.
30 januari 2018 Olle JosephsonDenna artikel ingår i en diskussionsserie som inleddes i samband med utgivningen av Clarté 3 - 2017 Hundraåringen som försvann - Nya rön om ryska revolutionen. Här hittar du seriens övriga artiklar. Jag har skrivit att bolsjevikerna inte var så fixerade vid revolutionerna i Centraleuropa åren före Oktoberrevolutionen. Och att man inte kan tala om en ”programmatisk eskapism”, vilket Benny Andersson hävdade i sin Clarté-artikel. Andersson fortsätter att ifrågasätta min uppfattning. Ett viktigt argument för min ståndpunkt är att Lenin inte litade på den socialdemokratiska vänstern under åren strax före revolutionen. Jag tycker det är uppenbart. Lenin litade inte ens på Zimmerwald- vänstern som bildades 1915. Han litade endast på vänstern inom Zimmerwald-vänstern. Den socialdemokratiska vänstern var länge pacifistisk. Det var inte Lenin. Omedelbart efter första världskrigets utbrott ansåg han att bolsjevikerna skulle göra kriget till ett revolutionärt inbördeskrig. Lenin hyste ett lågt förtroende för personer som Zeth Höglund inom till exempel den svenska vänstern. Han tyckte att Branting var en klokare politiker, även om han naturligtvis inte sympatiserade med Brantings reformism.
29 januari 2018 Peter SundborgI det sista numret av Clarté som kom ut förra året (4/17) fanns det med några intressanta artiklar om den ekonomiska kris som vi står inför. Per Björklund beskrev hur bostadsbubblan, när den väl spricker, kommer att påverka och kyla ner resten av ekonomin. Även Gustav Ingman beskriver hur byggsektorn på ett väldigt påtagligt sätt påverkar resten av ekonomin och hur byggbranschen tidigare användes för att minska konjunktursvängningarna. Såvitt jag kan se, stämmer allt detta och även jag håller med om att vi står inför en stundande kris. I en sådan situation, som vi då alltså befinner oss i, är det desto viktigare att framhålla de revolutionära perspektiven. Med detta misslyckas både Ingman och Björklund. Den första frågan man som kommunist bör ställa sig är: är det kommunisternas uppgift att förvalta kapitalismen? Läser man Björklund och Ingman verkar svaret vara ja. Inga revolutionära perspektiv hålls fram och socialismen omnämns inte ens som ett perspektiv långt in i framtiden.
25 januari 2018 Andreas SörensenDenna artikel ingår i en diskussionsserie som inleddes i samband med utgivningen av Clarté 3 - 2017 Hundraåringen som försvann - Nya rön om ryska revolutionen. Här hittar du seriens övriga artiklar. Jag börjar mitt svar på Peter Sundborgs senaste inlägg bakifrån, dvs med hans avsnitt om imperialism och monopol. Där skriver PS: ”Vissa marxistiska teoretiker har gjort ett stort nummer av att Lenin i sin bok om imperialismen i en mening verkar uttrycka uppfattningen att monopolismen kan upphäva konkurrensen, det vill säga upphäva en av kapitalismens grundläggande motsättningar. / ,,, / Men på grundval av denna enda lilla mening har de marxistiska skribenter byggt upp en hel teori om Lenins misstolkning av Marx och Lenins felaktiga imperialismuppfattning. Det är ett fantastiskt bygge. Men det faller ju ihop som ett korthus om man konstaterar att de uppenbart gjort en feltolkning.” Nu ger PS inga argument för sina omdömen. Vilka syftar han på? Varför har de feltolkat Lenin? Det framstår som en smula förmätet att utan vidare argument hävda att tex Anwar Shaikh, vars idéer jag kort presenterade i ett inlägg härom dagen, skulle bygga sin kritik på ”en enda mening” (vilken?). Och vad menar PS med det avgörande men vaga uttrycket ”upphäva konkurrensen”? Om han menar avskaffa konkurrensen i verkligheten, har han fel. Ingen teoretiker av betydelse som jag känner till har påstått att Lenin hävdar att monopolen har avskaffat konkurrensen i verkligheten.
24 januari 2018 Benny AnderssonJan Myrdal påstår i senaste numret av FiB att USA och Nato nu håller på att förbereda en situation som ska ”möjliggöra ett avgörande förstaslag” och kunna bomba Ryssland med atomvapen innan de har möjlighet att svara. Den enda ”verklighetsbakgrund” han anger är att de internationella kärnfysikernas Science and Security Board flyttat fram sin domedagsklocka till två och en halv minut före midnatt. Nu är det ju inte första gången Myrdal menar att krigsrisken är akut. I själva verket har han hävdat det konstant sedan åtminstone 1951 (när den kanske var det). I april 2014 hävdade han med anledning av utvecklingen i Ukraina på Lindelöfs Blogg: ”Nu är storkrig i Europa möjligt; ja nästan troligt…Om inte Ryssland denna gång – som Sovjet och Kina 1952 – med militär beredskap förmår tvinga Förenta staterna till reträtt (och/eller spränga EU-fronten) då blir kriget oundvikligt. Ryssland kommer då att tvingas inleda ett krig i Europa som blir vad som kan kallas ett ´rättvist krig’.”
21 januari 2018 Dan IsraelSom framgått av tidigare trådar skriver Jan Myrdal i nya numret av Folket i Bild, 1/2018, att Clarté i internationella frågor hamnat ”på en typiskt trotskistisk linje” (s. 37). Vad som i detta sammanhang menas med trotskistisk linje framgår av de två exempel som nämns i texten. Under spanska inbördeskriget avstod trotskister från enighet med den lagligt valda regeringen och borgerliga demokrater mot de fascistiska revoltörerna för att i stället driva klasskamp mot kyrka och borgerlighet. I Frankrike under andra världskriget ville trotskister inte ansluta sig till det samlade motståndet mot de tyska ockupanterna utan manade till kamp mot såväl tysk som allierad imperialism. Clarté har aldrig förespråkat en sådan politik. Exemplen tydliggör inte, eftersom de är väsensskilda från läget i Sverige i dag. Sverigedemokrater, Nya Tider och andra identitärer har inte tillsammans med ÖB Bygdén startat inbördeskrig, och delar av Sverige är inte ockuperat av en aggressiv, revanschistisk imperialistmakt.
20 januari 2018 Olle JosephsonUlf Grönkvist skrev till webbredaktionen och efterlyste exaktare källor till de uppfattningar jag tillskriver ekonomen Anwar Shaikh i början av mitt blogginlägg om imperialismens teori och verklighet. De följer här. Eftersom Shaikh är en av vår tids viktigaste Marxinfluerade ekonomer och dessutom är en pionjär i utvecklandet av alternativ till den sk monopolkapitalismskolan, tar jag tillfället i akt att göra en kort presentation av hans tankar. Shaikh utvecklade tidigt en kritik av teorier som tillmäter monopol och andra slag av imperfekt konkurrens en avgörande betydelse i förklaringar av den moderna kapitalismens utveckling och dynamik. Huvudfelet med dessa teorier sägs vara att de utgår från neoklassikernas idé om perfekt konkurrens, som de därefter försöker modifiera på olika vis. Shaikh anser att det är en utgångspunkt som är behäftad med så stora fel, att den är oanvändbar för vetenskapliga syften. Och det oavsett om teorierna förutsätter att perfekt eller imperfekt konkurrens råder. Mot detta ställer han Marx teori om konkurrens som han liknar vid ett brutalt krig, där alla medel är tillåtna och där olika sektorer av ekonomin som regel befinner sig i tillstånd där de har olika stora profitkvoter. Vilket innebär att jämvikt i neoklassikernas mening inte råder. Konkurrensens utjämning av profitkvoterna till en samhällelig genomsnittsprofit gör sig gällande bara på sikt, som en tendens. Men eftersom den inte kan elimineras är denna tendens tvingande och det som förklarar kapitalismens dynamik och rörelselagar.
16 januari 2018 Benny AnderssonDenna artikel ingår i en diskussionsserie som inleddes i samband med utgivningen av Clarté 3 - 2017 Hundraåringen som försvann - Nya rön om ryska revolutionen. Här hittar du seriens övriga artiklar. Läget inför oktoberrevolutionen. Benny Andersson påstår, om jag fattat rätt, att bolsjevikernas och Lenins bedömning av läget strax före oktoberrevolutionen grundade sig på en felaktig, deterministisk analys av kapitalismens och imperialismens motsättningar. En analys som bland annat innehöll en förutsägelse om att revolutioner skulle äga rum i Västeuropa, revolutioner som var nödvändiga för utvecklingen i Ryssland. Lenins felaktiga analys av kapitalismens och imperialismens motsättningar bestod i att han inte insåg att konkurrensen var viktigare än monopoliseringen och att kapitalismens möjligheter att överleva därmed ökade avsevärt.
15 januari 2018 Peter SundborgDenna artikel ingår i en diskussionsserie som inleddes i samband med utgivningen av Clarté 3 - 2017 Hundraåringen som försvannHundraåringen som försvann - Nya rön om ryska revolutionen. Här hittar du seriens övriga artiklar. I slutet av 1800-talet hade kapitalismen, enligt Lenin och många andra teoretiker inom den dåtida vänstern, inträtt i ett nytt stadium där monopolens dominans i ekonomin och imperialismens i politiken utgjorde de viktigaste dragen. Boken ”Imperialismen som kapitalismens högsta stadium” sammanfattar på ett populärt sätt Lenins analys av denna antagna nya epok, som enligt honom skulle bli kapitalismens sista. Emellertid saknas det en klar redovisning av hur det nya förhåller sig till de grundläggande samband och motsägelser som Marx ägnar Kapitalet åt att analysera. Begrepp som konkurrens och monopol ges klara definitioner på en abstrakt nivå hos Marx. Och relateras sedan till verkligheten genom en serie steg där empiriska bestämningar, komplikationer och motkrafter tillförs. Hos Lenin däremot får vi nöja oss med oklart definierade versioner av dessa begrepp, som hämtats från Hilferdings Finanskapitalet, snarare än ifrån Marx. I likhet med Anwar Shaikh och många andra nutida marxistiska ekonomer, anser jag att Hilferding, och i hans efterföljd Lenin, gravt missuppfattade Marx syn på konkurrens och monopol.
11 januari 2018 Benny AnderssonEn granskning av 1181 så kallade välfärdsföretag visar att deras vinster ökade med en procent mellan 2014 och 2015 till 8,8%. Några av de största capio och praktikertjänst gick med 8,2 respektive 9,2 %. Det är ingen dålig rörelsemarginal som uppnås med hjälp av våra skattepengar. Man kan tjäna pengar på vård, skola och omsorg i Sverige. Av de sju största ägs alla utom Praktikertjänst och Aleris via riskkapital. Praktikertjänst tillhör drygt 2 100 läkare och tandläkare. Aleris har familjen Wallenbergs investmentbolag Investor som huvudägare. Praktikertjänst startade redan 1960. Företaget drog 2011 in nästan 9 miljarder, hälften på tandvård, och är landets största vårdkoncern. Drygt en miljard blev resultatet i rörelsen. Av de riskkapitalägda är skandaliserade Carema störst. Carema hade intäkter på 6,5 miljarder förra året. Rörelsevinsten blev 280 miljoner kronor.
11 januari 2018 Martin OskarssonDen 22 december 2017 publicerades på Clartébloggen en artikel av Margareta Zetterström: Jan Myrdal och Nya tider på konferens i Moldavien. Artikeln väckte en stor debatt som kan läsas i de efterföljande kommentarerna. Här publiceras Margaretas slutreplik i denna debatt. Aldrig hade jag väl kunnat föreställa mig att mitt inlägg om Jan Myrdals samröre med Nya Tider och diverse högerpopulistiska och högerextremistiska krafter skulle utlösa en sådan debattstorm. Naiv som jag är (och som jag anser det vara min plikt att vara) hade jag trott att jag skulle mötas av instämmanden och att flera skulle reagera precis som jag: med förvåning och bestörtning över Myrdals politiska ställningstaganden den senaste tiden. Men i stället har flera personer, i och kring Folket i Bild/Kulturfront, personer som jag uppfattat som vänner och politiskt likasinnade frenetiskt ägnat sig åt att med de allra mest kuriösa teoribyggen försvara tesen att begreppen höger och vänster saknar relevans i dagens värld, att motsättningen mellan arbete och kapital således är överspelad och att det viktigaste just nu är att inleda samarbete med personer och organisationer längst ut på högerkanten.
9 januari 2018 Margareta ZetterströmDenna text är ett svar från Knut Lindelöf på en debattartikel som Benny Andersson publicerade på Clartébloggen den 6 januari. Ytterligare artiklar som anknyter till debatten är Bennys artikel Om högerpopulismen och de identitära (31 december) och Knuts artikel Clarté ylar med vargarna (4 januari) på egen blogg. I sin kritik av min blogg (och mig) börjar Benny Andersson med invandrarfrågan. Han påstår att min blogg torgför uppfattningen att man bör sluta upp bakom SD i invandrarfrågan. Så är det förstås inte. Men för BA verkar det inte finnas en ”invandrarfråga” över huvud taget. Det finns bara ren och grundcirkelartad klasskamp. Mitt perspektiv i invandrarfrågan beskrev jag 2014 – för nästan precis fyra år sedan. Jag läste det på nytt nu och finner det fortfarande hållbart. https://www.lindelof.nu/ mangkulturalismens-rotter/.
7 januari 2018 Knut LindelöfSom ny prenumerant på tidskriften Clarté får du fyra nummer per år för från 300 kr. Eller om du föredrar en E-prenumeration för 125 kr per år.
Vill du hjälpa till? Vill du bli medlem? Nätverken av kontakter över nätet har sina förtjänster, men för samhällsförändringar behövs också organisation.