Klimatet är vår tids stora politiska fråga. I hjärtat av kapitalismen såsom den ser ut i dag återfinns det ohållbara utnyttjandet av naturresurser, människor och mark. I takt med att utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka lägger såväl företag som stater mer resurser på att subventionera fossila bränslen och uppfinna nya resursintensiva konsumtionsprylar än att begränsa klimatförändringarna.
I nyheterna varvas berättelser om översvämningar i Spanien och skogsbränder i Amazonas med rapporter om miljötoppmötenas misslyckanden. Den enda vägen, enligt de styrande, är den så kallade gröna omställningen; elbilsrevolutionen, batterifrälsningen, digitaliseringen. Och från högern lägger man till: kärnkraften. Men vad är egentligen priset för de här batterifabrikerna och den storskaliga återindustrialisering vi ser i bland annat norra Sverige? Är det den enda vägen? Och är det ens möjligt att köpa sig fri från klimatkatastrofen?
Klimatpolitiken är ett närmast oöverskådligt fält. I det här numret tar vi oss an några av dess aspekter, med texter om litiumprotesterna i Serbien, den »gröna« kapitalismen, och motorsågarnas inträde i den svenska skogsindustrin.
Det är bråttom; vi ligger efter. Men de lösningar som i dag förs fram riskerar att skapa fler problem än de löser. Och värre än att komma för sent till branden är att mata den.
Artikel publicerad 04 februari, 2025.