IF Metalls strejk för kollektivavtal på Tesla i Sverige startade hösten 2023 och är nu inne på sitt andra år. I fråga om långvariga konflikter överträffas den endast av Skyllbergsstrejken 1925 till 1930. IF Metall har inte varit ute i en större konflikt på många år. I den meningen kan man verkligen tala om att förbundet fått damma av konfliktvapnet.

Teslastrejken handlar om en grundläggande förutsättning för den svenska arbetsmarknads­modellen: rätten till kollektivavtal med allt vad det innebär för reglerade villkor, löner och möjligheter till fackligt inflytande. Att just Tesla är motståndaren är ingen tillfällighet. Bolaget och dess ägare Elon Musk är kända som hårdnackade motståndare till fackliga rättigheter. Utvecklingen av Tesla-konflikten har blottat styrkor, men också svagheter i den fackliga strategin. En tydlig svaghet var den låga anslutningsgraden. Till en början strejkade mindre än hälften av verkstadsmekanikerna på bolagets serviceverkstäder, och även ett antal av fackets medlemmar avstod inledningsvis från att delta. På vissa verkstäder, där förbundet hade stort stöd, anslöt sig de flesta till strejken. Men på andra platser, där medlemmarna var få eller inga, hade den ytterst begränsad verkan.

”Fackliga veteraner anser att IF Metall har en alltför försiktig hållning, och vill se mer närkontakt med strejkbrytare och kunder.”

Strejkbrytare, rekryterade från verkstäder där personalen fortsatte att arbeta, kördes runt i landet och täckte upp där andra strejkade. Tesla kunde hålla öppet även på serviceverkstaden i Umeå, trots att så gott som samtliga anställda där deltog i strejken från första dagen. I Stockholmsregionen, Norrköping, Göteborg och Malmö med flera kunde verksamheten också fortsätta, inledningsvis utan större störningar.

Fackliga sympatiåtgärder sattes tidigt in på bred front. Det var en styrka på arbetarsidan och vittnar ytterligare om konfliktens historiska betydelse. Transport var först ut med en blockad av lastning och lossning av Tesla-bilar i svenska hamnar. Det fristående Hamnarbetarförbundet följde efter, liksom en rad LO-förbund. Elektrikerna varslade om blockad av service och installation av Teslas laddstolpar, Fastighets av städning av Teslas lokaler, Seko och ST (som första TCO-förbund) blockerade posthanteringen och Målarna (numera en del av Byggnads) stoppade lackeringsarbeten på ett stort antal lackeringsfirmor. Byggnads blockerar service- och reparationsarbete, nybyggnation och ombyggnation av Teslas verkstäder, och Kommunal stoppar hämtning av hushållsavfall. Transport tog också initiativ i Nordiska Transportarbetarfederationen till en blockad av hanteringen av Teslabilar i samtliga nordiska länder.

Allt detta skedde under november och december 2023. Under hösten 2024 har också Unionen, som andra TCO-förbund efter ST, anslutit med sympatiåtgärder. Tesla har från början gjort vad man kan för att begränsa konfliktåtgärdernas påverkan. Man har kringgått postblockaden genom att upprätta ett antal brevlådeföretag till vilka registreringsskyltar från Transportstyrelsen skickas för vidare leverans till nya kunder. Transport­blockaden har kringgåtts genom att bolaget börjat köra in nya bilar på lastbilar som tillhör fackligt oorganiserade firmor med säte i Östeuropa. Man har även anlitat lackeringsföretag som saknar kollektivavtal och beordrat den egna personalen att stå för städning och sophantering.

I postblockaden har facken i en katt- och råttalek försatt nya brevlådeföretag i blockad allteftersom man upptäckt dem. Tesla försökte via Förvaltningsdomstolen tvinga Postnord att bryta blockaden, men det misslyckades.

Tesla har dessutom rekryterat strejkbrytare via utstationering från andra EU-länder, och man har annonserat efter personal till konfliktobjekt på Arbetsförmedlingen. Det är uppenbart att företaget inte vill ge upp i första taget. Man har från dag ett varit inställd på en lång konflikt.

Många röster har höjts mot den fackliga strategin. Från arbetsgivarhåll har kritiken varit den förväntade: sympatiåtgärderna anses vara oansvariga. De slår mot verksamheter som ”inte har med konflikten att göra”, heter det, trots att det handlar om företag som på ett eller annat sätt handlar med Tesla. En bred kör av arbetsgivarföreträdare har tagit tillfället i akt att kritisera rätten att vidta sympatiåtgärder. Men hittills har den sittande höger­regeringen med hänvisning till den svenska modellen markerat att den inte har för avsikt att gå in i konflikten. Gott så. Det skulle vara politiskt riskfyllt att alltför öppet ställa sig på arbetsgivarsidan – dessutom i en konflikt med ett bolag som kraftigt avviker från den gängse normen med kollektivavtal. Fackligt har uppslutningen varit stor, om det vittnar inte minst sympatiåtgärderna. Men kritiska röster har pekat på sympatiåtgärdernas ineffektivitet och lyft behovet av att intensifiera dem och höja konfrontationsnivån.

En grupp fackliga veteraner från olika LO-förbund, anförda av agitatorn KG Wanngård, organiserar varje måndag ”promenader mot strejkbryteri” vid företagets anläggning och huvudkontor i Upplands Väsby. De anser att IF Metall har en alltför försiktig hållning: Strejkvakterna förläggs på behörigt avstånd från anläggningarna. De söker inte närkontakt med strejkbrytare och kunder och framstår därför som passiva ”arbetsmarknadsinformatörer” snarare än strejkvakter i egentlig mening.

Själva promenerar veteranerna utanför ingången till verkstaden i Upplands Väsby och diskuterar med både anställda och kunder. De förklarar oförtröttligt sin ståndpunkt och uppmanar kunder att serva sina bilar hos andra firmor. De har också tagit fram egna flygblad och annat material riktat till både anställda och kunder och agiterat för mer kundpåverkande aktiviteter i debattartiklar i fackföreningspressen. IF Metall borde ta efter, menar veteranerna, och med ett mer proaktivt förhållningssätt motverka strejkbryteriet och det fortsatta flödet av kunder.

Hur länge orkar de strejkande hålla ut? Det tynger att gå arbetslös en längre tid, och visst vill de allra flesta verkstadsmekaniker kunna återgå till sina jobb. Å andra sidan har fler mekaniker anslutit sig till strejken under hösten. En vanlig orsak uppges vara att arbetsmiljön under konfliktens gång blivit alltmer ohållbar på verkstäderna.

En viktig fråga är postblockadens effekter. Kan facken hindra postutdelning till nytillkomna brevlådeföretag? I så fall går det inte att ta nya bilar i bruk. Hittills har dock Tesla kunnat kringgå blockaden, och Tesla är ännu den mest sålda bilen i landet.

En annan problematik är tillgången på strejk­vakter. IF Metall har tvingats lita till hjälp från andra förbundsavdelningar. På en del håll i landet, som i Stockholm, har arbetet varit tungrott, och det har blivit svårare att finna villiga som sluter upp. Det vittnar om vikten av satsningar på aktiv agitation och facklig utbildning. Med kampanjer på arbetsplatserna borde fler förtroendevalda och medlemmar inse vikten av att stå upp för det fackliga löftet. På denna punkt finns antagligen mycket att göra.

Veteranerna som promenerar mot strejkbryteriet har också påtalat vikten av att facket i högre utsträckning försöker påverka Teslas kunder. Genom påtryckningar från Teslaägare skulle trycket mot företaget stärkas. En liknande inriktning har också föreslagits av Unionens tidigare ordförande, Martin Linder. Teslaägare är förmodligen i högre utsträckning än de flesta skeptiska till fackföreningar och kollektivavtal. Tesla är en dyr bil, och de antifackliga stämningarna har alltid varit starkare bland höginkomsttagare. Men även många Teslaägare borde vara av åsikten att kollektivavtal är en bra idé, liksom att det som gäller på svensk arbetsmarknad också ska gälla Tesla. Att låta företag ensidigt bestämma på arbetsplatserna, är trots allt en ganska marginaliserad ståndpunkt i samhället. Vikten av mer mobilisering och opinionsbildning på bred front framstår som självklar. Mycket skulle förmodligen kunna göras i form av mer internationellt utbyte och solidaritet. Om exempelvis de dryga tiotusen arbetarna på Gigafactory utanför Berlin gick ut i strejk skulle styrkeförhållandena förändras radikalt. Fabriken svarar för merparten av Teslas produktion i Europa.

Företrädare för tyska IG Metall deltog vid IF Metalls manifestation för kollektivavtal på Tesla i Malmö i september. Sådana utbyten borde definitivt uppmuntras och skalas upp. Kontakter mellan fackliga aktivister, förtroendevalda och medlemmar i de fackförbund som organiserar Teslaanställda i olika länder borde uppmuntras – inte bara på högre tjänstemanna-/ombudsmannanivå. Med ökat internt utbyte, mer av ömsesidigt stöd, gemensamma manifestationsdagar och andra former av internationell solidaritet skulle banden mellan facken stärkas även på gräsrotsplanet. Sådant förbättrar ofta både organisering och opinionsbildning.

Sist men inte minst vittnar Tesla-konflikten om vikten av att stärka den fackliga organisationen på arbetsplatserna. På Tesla hade förbundet ingen fackklubb när förbundet gick ut i strejk, och den fackliga förankringen har, som konstaterats, varit en utmaning.

Fackföreningsrörelsen har under lång tid sett en tillbakagång på lokalplanet. Orsakerna är många. Centraliseringsprocesser har beskurit den makt som fackklubbar och avdelningar tidigare hade. Lokala och regionala organisationer har förlorat sitt inflytande över såväl konfliktvapen som ekonomiska resurser. Det har också negativt påverkat deltagandet i fackliga utbildningar och medvetandenivån i arbetarklassen. Facket har för allt fler kommit att framstå som en försäkringsorganisation, som servar medlemmar som behöver hjälp, men ofta på avstånd. I frånvaron av lokal facklig makt, som kan kontrollera avtalens efterlevnad, har många kollektivavtal successivt tömts på reellt innehåll, vilket också gör dem svårare att försvara.

Den sjunkande organisationsgraden, idag nere på historiskt låga 58 procent bland arbetarna, gör det ännu svårare att säkra kollektivavtalens efterlevnad lokalt. Utvecklingen gör det svårt för facket att ställa om till konflikt och kamp. Många fackligt aktiva vittnar om ett försämrat självförtroende i hela fackföreningsrörelsen. Inaktivitet, medlems­tapp och ett krympande antal förtroendevalda som kan bära upp det gemensamma projektet befäster en lägre medvetandenivå på arbetsplatserna. När man känner ett ljummet gensvar vid försöken att mobilisera och visa styrka blir resultatet demoralisering i alla led.

Agitation kan motverka demoraliseringen men det kräver agitatorer. Att skola en ny generation medlemmar som kan agitera och mobilisera arbetskamraterna behöver gå hand i hand med ett stärkande av medlemsinflytandet över den fackliga verksamheten. Kollektivavtalet får inte begränsas till att reglera en miniminivå av villkor. Det behöver vara ett verktyg för att successivt öka inflytandet och makten för löntagarna på arbetsplatserna. I arbetet för att ta itu med denna strategiska uppgift finns mycket lärdomar att hämta, inte minst från fackföreningsrörelsens barndom, men också från dem som förespråkar en folkrörelselinje på arbetsplatserna. Den fackliga makten måste i högre grad än idag utgå ifrån medlemmarnas självverksamhet.

Artikel publicerad 04 februari, 2025.