Protesterna har varit som störst i de nordindiska jordbruksdelstaterna Punjab och Haryana, varifrån tusentals bönder rört sig mot huvudstaden Delhi för att framföra sitt missnöje i landets politiska centrum. Med sig har de traktorer för att meja ned polisbarrikader och proviant som enligt uppgift ska vara i månader – bönderna tänker stanna tills reformpaketet dragits tillbaka. Protestmarschen som nu nått Delhi sammanföll med en endags generalstrejk den 26 november, utlyst av Indiens tio största fackföreningar i protest mot regeringens nyliberala och arbetarfientliga politik. Enligt uppgift ska 250 miljoner personer ha deltagit, vilket om det stämmer gör detta till den största strejken i världshistorien.

Proteströrelsen samlar ett brett skikt av jordbrukare, från de allra fattigaste lantbruksarbetarna till förmögna storbönder och markägare. I en analys publicerad i tidskriften Jacobin diskuterar geografen Thomas Crowley de indiska kommunistpartiernas centrala roll i mobiliseringen. Det har inom den indiska vänstern funnits starka motsättningar i förståelsen av de klass- och kastförhållanden som råder på landsbygden. För de kommunistpartier som verkar i en maoistisk tradition har bondefrågan stått i fokus, medan andra delar av den kommunistiska rörelsen betraktat bönder som en slags feodal historisk rest. Den nuvarande proteströrelsens klass- och kastöverskridande karaktär hanteras dock enligt Crowley med stor flexibilitet av de indiska kommunistpartierna. Kanske kan de allianser som de fattigaste och mest exploaterade lantarbetarna nu bildar med andra grupper öppna för mer radikala krav.

Artikel publicerad 28 januari, 2023.