Förspelet känner vi igen. Med stöd från USA och EU har genuint folkligt missnöje kidnappats av oligarker, nyliberala samarbetsmän och fascister. Vår egen flitigt twittrande utrikesminister har varit mycket delaktig. När han fått frågan om de fascister som deltagit i kuppen, har han spelat oförstående.

I och med kuppmakarnas öppna antiryska chauvinism och klart deklarerade vilja att låta Ukraina bli en del av Nato framtvingades en rysk reaktion. Framför allt Krimhalvön med sin flottbas och sina hamnar är central för ryska intressen.

Ukraina tillhör den periferi som plundrats av EU och USA. Till den kan också räknas länder som Grekland och Spanien. Precis som i Ukraina har det funnits ett stort folkligt motstånd mot utsugningen. I Ukraina blev slutresultatet en väststödd kupp med fascistiskt inslag. Så kan plundringen fortsätta. Folkliga rörelser med radikala krav på välfärd och ett slut på utplundringen isoleras och förbjuds. Etniska motsättningar förvärras. I Spanien och Grekland står det fortfarande och väger, men även där rycker fascisterna fram.

För oss i Sverige är det nu en viktig uppgift att återföra den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken till vår traditionella linje och bort från de senaste decenniernas accelererande krigsaktivism. Det handlar både om att återupprätta det svenska neutralitetsförsvaret och att vägra medverka i sådana imperialistiska krig som det i Afghanistan. Vi bör kräva att Sverige inte deltar i stormaktsspelet. Den svenska krigsaktivismen måste få ett slut, oavsett vilka partier som sitter i regeringsställning.

Artikel publicerad 14 juni, 2017.