En väktare släpper in oss en och en. Kön är ganska lång. Några trampar. De flesta lutar sig tålmodigt mot kundvagnsräcket. Min tur. En varm röst i högtalarna repeterar Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Handla utan sällskap, handla åt anhöriga i riskgrupp, håll avståndet.
Frida JanssonFödd 85 minns jag de stora demonstrationerna 2002-2003, först mot kriget i Afghanistan och senare mot Irakkriget. Jag minns hur jag med vänner gick från klassrum till klassrum och uppmanade till skolstrejk.
Frida JanssonSverigedemokraterna vill rulla tillbaka familjepolitiken till 1950-talet. Det handlar om makten över kvinnans kropp, en hjärtefråga för högerkrafter.
Frida JanssonDen marxistiska traditionen i kvinnofrågan är lång. Fullständig jämställdhet i hemarbete och arbetsliv, kvinnans deltagande i produktionen och samhällslivet - det är återkommande ståndpunkter ända sedan 1870-talet. Frida Jansson läser revolutionärer som August Bebel, Friedrich Engels och Alexandra Kollontaj.
Frida JanssonHembiträdena blir fler - eller anställda i hushållsnära tjänster, som det så vackert heter. Ökade klassklyftor är grundorsaken. Det svarta arbetet minskar inte. Förtrycket är tredubbelt: av kön, klass och etnicitet.
Frida JanssonKapitalet lämnar avtryck i våra kroppar. Svindlande börser värker i nacke, knän och muskler. Det kryper i en kropp som går sönder. Domnar och kittlar. Smärta är en senare hållplats. Det börjar med en kyla som kommer av brist på cirkulation. En sakta erövring i en arbetande kropp.
Frida JanssonAtt dagens arbetsmarknad skapar psykisk ohälsa, belastningsskador och dödsolyckor är varken nytt eller förvånande. Den arbetande människan är liten på jorden i förhållande till sin arbetsgivare. Men det är en nyhet att unga kvinnor tar ut flest sjukdagar, bland annat på grund av ökad psykisk ohälsa. Det får paradoxalt nog ses som ett friskhetstecken. Människan är tillräckligt frisk att bli sjuk av kapitalismen. Sjuka och utslitna riskerar vi alla att bli, men den kvinnliga delen av arbetsmarknaden är särskilt hänsynslös.
Frida JanssonIbland tänker jag mig det som en tvåhundrameterssträcka. Det vill säga sträckan mellan t-banan och partilokalens port. Vad kan det vara? Några hundra steg? En tvåhundrameterssträcka är vad som skiljer den organiserade från den icke-organiserade. Grovt förenklat givetvis. Det är mer än tvåhundra meter som skiljer individen från det organiserade kollektivet.
Frida JanssonEtt falskt medvetande vaggar oss ofta i tron om att vi lever i ett jämlikt samhälle. Så tyst kan ibland patriarkatet göra sig, att till och med jag själv inbillar mig att vi är jämlika. Men så blir även jag tyst ibland. På seminariet på högskolan, på mötet i partilokalen, på lönesamtalet. Tystad. Pierre Bourdieu lär oss att patriarkatet bor i oss och i allt vi vilar våra ögon på. Ibland blir vi tysta, kvävda inifrån. Oftast för att vi står ensamma, lojalitetslösa. Inte sällan är det klokast att vara tyst, det mest rationella. Vi väljer våra strider. Och ibland väljer vi att inte vara tysta. Att ta plats. Den rättmätiga platsen som det falska medvetandet övertalat oss om att vi har. Då tar patriarkatet till andra sätt att tysta oss.
Frida JanssonSom ny prenumerant på tidskriften Clarté får du fyra nummer per år för från 300 kr. Eller om du föredrar en E-prenumeration för 125 kr per år.
Vill du hjälpa till? Vill du bli medlem? Nätverken av kontakter över nätet har sina förtjänster, men för samhällsförändringar behövs också organisation.