Sommaren kommer mellan två andetag. Mina gamla arbetsplatser värker i mig. Butikskök, restauranger, städjobb, hemtjänsten. Jag lägger mig raklång på sängen och sträcker ut ryggen. Framför mig när jag sluter ögonen; ett löpande band av latte och smörgåsar där människan alltid var den svagaste länken. Någonting som enkelt kunde bytas ut och ersättas när handlederna svek eller tempot knäckte psyket.
Jenny WrangborgJag är tillbaka i Bagarmossen efter en längre resa. Det finns inget sätt att återvända. Varje hållplats på väg ut genom de södra förorterna blir mer och mer ett minne för varje gång jag passerar dem. Om ett par veckor blir jag utkastad från ännu ett svartkontrakt. Skillnaden den här gången ; det här hann bli mitt hem. Jag försökte förgäves att inte fästa mig vid tryggheten i en adress, ljuset från fönsterna på andra sidan gården, elljusspåren ut mot Nackareservatet. Försökte att inte göra den här platsen till min, eller tro att gatorna skulle vara mina bara för att jag lärt mig dess namn, namngett dess platser med minnen.
Jenny WrangborgSnön yr under tåget på väg till jobbet, väl där berättar kocken att bussen han satt på krockade ett par timmar tidigare. Svärandes pressar han sig genom arbetsdagen med smärtan i ett brutet revben och ömma svarta blåmärken. Lyfter tunga kantiner, tar emot flera hundra kilo varor, lagar mat till två förskolor. Jag vet inte hur många gånger jag själv gått till jobbet när jag inte borde ha gjort det. Med ryggont, feber och brutna tår.
Jenny WrangborgNya reklamaffischer möter mig vid hållplatsen. "Urban worker" lyder texten och på bilden presenteras denna arbetare som arkitekt. Välklädd, stylad och snygg. Är det så dagens arbetare ser ut?
Jenny WrangborgNej, övertidsersättning har vi kommit överens om att inte betala ut." Orden är min chefs och jag jobbar som kock på restaurangen som 2008 blev utsedd till Norra Vancouvers bästa nykomling.
Jenny WrangborgVissa dagar på jobbet är tyngre än andra, som när man spenderat timmar på akuten efter att fått ånga från bageriugnen i ansiktet, eller de dagar då allt funkar skitbra ända tills chefen glider förbi och stjäl arbetsglädjen. Då tar tröttheten och ilskan över och man vill inte mer, vill inte se till att allt fungerar, vill inte baka några mer kanelbullar eller fixa de där 350 mingeltallrikarna. Men med tryggheten i en övertygelse om att det går att organisera allt på ett annat sätt, att ilskan och tröttheten kan göra nytta om man bara förstår hur man ska använda den, så orkar man gå till jobbet i morgon också, och baka de godaste kanelbullarna, någonsin.
Jenny WrangborgSom ny prenumerant på tidskriften Clarté får du fyra nummer per år för från 300 kr. Eller om du föredrar en E-prenumeration för 125 kr per år.
Vill du hjälpa till? Vill du bli medlem? Nätverken av kontakter över nätet har sina förtjänster, men för samhällsförändringar behövs också organisation.